måndag 31 augusti 2015

Min fina Sonja!

Sonja är en mycket uttrycksfull tjej. När hon tycker att det är dags för kvällsmat går hon och sätter sig på "sin" matta. Om det inte har effekt tillräckligt snabbt lägger hon sig. Det kanske kan beveka matte...



Pälsen har blivit fantastisk sen vi slutade med kortisonet. Den växer otroligt snabbt och klorna ser fina ut, tack o lov. Hon har dessutom, med tilltagande mognad, blivit mera människosocial. Hon blir jätteglad när matte, husse, moster kommer hem. Hon söker spontant kontakt med oss. (Kan vara godiset som hon vet finns i fickorna...)

I dag har jag för första gången upplevt kaos i tågtrafiken. Jag brukar prisa enkelheten och snabbheten med att åka kollektivt men i dag gick det käpprakt åt h. Tekniskt fel i citytunneln, inga tåg kunde passera till Malmö Central. Hänvisning till snigeltrafiken, dvs bussen. Husse fick rycka ut och köra mig till stan.
Återresan skulle bli plättlätt, fortfarande tekniska problem, men tåget skulle stanna i Svågertorp. Obekvämt blåshål men "min" buss stannar där så det verkade OK. Tåget var absolut knökfullt av resenärer som skulle till Kastrup och runt mig pratades engelska, tyska, danska och ingen fanns att fråga. Informationen i högtalarna var endast på svenska.
I Svågertorp visade det sig att hållplatsen där "min" buss ska stanna var avstängd! Människor kom springande, släpande på bagage, stapplande på kryckor från alla håll för att komma till tågen.
Två alternativ - ringa husse igen eller ta en taxi. Det fick bli husse, som ryckte ut för andra gången denna dag.

Siris matte har kommit tillbaka och Siri har nu åkt hem igen. Gärna hade hon stannat med sina kompisar med möjlighet att gå ut och in som hon vill.




a

onsdag 26 augusti 2015

Systerjubileum och Siri-vecka

Oj vad tiden går! Det var en evighet sen mamma var i hatten.
Vi har Siri-vecka. Matte har "semester" eller vad det nu kallas när man är pensionär. Siri är ju van vid att vara här så det innebär inga problem. Bortsett från promenader, som nästan är omöjliga med tre hundar om man är ensam. Dom stretar åt olika håll och det där med koppelhyfs glömmer dom fullständigt.
I fredags hade jag återträff med kursare från sjuksköterskeskolan. Det är faktiskt 43 år sedan vi tog examen och på stapplande steg tog oss ut i yrkeslivet. För de allra flesta verkar arbetet ha varit trivsamt, lärorikt och berikande. Snart är vi alla pensionärer... Förra gången vi träffades var för tre år sedan - vi brukar ha femårsintervall. Då bestämde vi att inte vänta så länge till nästa träff så nu blev det tre år. Nästa gång får vi nog ta två år.


Svantepojken poserar framför mattes vas med bordsdekoration.
Efter att nogsamt ha informerat gästerna om Sonjas fenomenala skicklighet på att stjäla mat lyckas vi nästan rädda allt. Ett paket Finncrisp råkade lite illa ut på köksbordet men annars gick det bra.


Tre irländare som har kul på gräsmattan, Siri i mitten.

I dag låg Sonja på en matta i stora rummet och morrade ilsket när dom andra gick förbi. Själv var jag upptagen av stavhoppsfinalen i VM. Nånting var det ju hon vaktade och när jag gick och tittade såg jag en död kanin på mattan.Hon försvarade den med sitt liv! Ingen fick komma i närheten - utom matte - tack och lov. Kaninen förpassades till en plastkasse för vidare befordran till soptunnan. Är tacksam att åtminstone jag får ta hennes troféer.


Lömska Sonja och kaninen mitt i medaljongen på äkta mattan. Suck!
Vi är lite drabbade av kaninpest i Skåne och en liten stackare kom hoppande rakt emot Svante när vi var på promenad. Han verkade lika chockad som kaninen. "Dom brukar ju springa ifrån mig, inte mot mig!"

Inte någon enda gång har någon av hundarna obstruerat när jag tar något ifrån dom. Inte ens Siri, som kan vara rätt skarp ibland. Skönt!



Och på tal om ingenting annat än hundägarhyfs. Precis utanför hundrastgården ligger en lämning som ser ut att komma från en elefant. Har man ingen påse kan man väl försöka baxa in eländet i vegetationen i alla fall.



a

söndag 16 augusti 2015

Mamma är i hatten

Det har varit mycket hattar på gården den senaste veckan och mamma blev inspirerad och tog också på sig hatt när vi grillade i fredags.


Hundarna tyckte att hela föreställningen var buskul. Båda matte och moster hade godis i fickorna.
Husse fotograferar...



a

onsdag 12 augusti 2015

Själlands norra udde

I går var vi och besökte danska vänner. Längst upp på norra Själland med en vidunderlig utsikt över havet. Deras sommarhus ligger så högt upp att jag får svindel av att stå för nära trappan ner till vattnet.


I mitten av bilden ser man en pytteliten människa gå nere på stranden.


Huset är inte heller på pjåkigt.

Sen satt vi högt uppe över havet och åt en fantastisk middag, bl.a. en hemmmarökt  laxöring.


Även om det inte var helt molnfritt var solnedgången magnifik.


Med kameran gör jag ingenting. Bara siktar och knäpper. Är faktiskt förvånad över hur bra bilder den tar med bara "automatisk inställning för lata idioter".
Hundarna var hemma med moster Marianne och det var nog lugnast för oss alla.
Hur det går med danskan? Jo, bra tack.



a

fredag 7 augusti 2015

Kivik. Gissa blandrasen.

Och så gick det ett par dagar igen!
I går tillbringade hundarna och jag ett antal timmar hos Lotta och Py på trimmet. Herre min skapare så vackra dom blev! T.o.m. Sonja, som har sett ut som en skräphög i mer än ett halvår.
Efter detta tog matte och husse en tur till Marsvinsholm där det bjuds utomhusteater varje sommar. Fast först pick-nickar man i gräset, dricker ett par glas vin och kommer i bra stämning. Vädret? Perfekt. Precis som massmedia vill att det ska vara - varmt, vindstilla och "fantastiskt sommarväder". OK, jag håller med.
I dag har vi besökt Tage i Kivik. Och husses bror och svägerska. Media skulle absolut ha tyckt att vårt väder var utmärkt...



Tage är åtta år, kastrerad och en blandis mellan två raser. Kan någon gissa vilka? Det blir inga priser, endast äran av att gissa rätt får bli vinnarens segersötma.



Lilla, fina, älskade Sonja efter några timmar hos Py (och slutfinish av Lotta). Nu ser hon ut som en irländare igen och som vanligt ber jag till högre makter att hennes klor fortsätter att växa som nu, dvs helt normalt.


Svante är som alltid lika tjusig. Maskulin, kaxig och mattes älsklingspojke. Han mopsade sig en liten aning mot Tage på promenaden men inte inne på den inhägnade tomten (utan koppel). Fattas bara! Det var ju ändå Tages revir.




a

onsdag 5 augusti 2015

Vad är "Bra sommarväder"?




I morgon ska min lejonkung Svante till sin frisör. Sonja ska följa med för en bedömning och jag är rätt övertygad om att hon snart ska se ut som en irländare igen. Pälsen växer i rasande takt under det gråbeiga luddet som i flera månader varit hennes "kappa".


Pälsen som kommer är tät och vackert röd/brun.
Kortisonet är utsatt sedan början av augusti och de senaste veckorna har hon fått väldigt låg dos. Jag hoppas vi ska slippa den medicineringen i fortsättningen. Hennes glupande törst och aptit har lugnat sig och hon gick ner ett kilo mellan två veterinärbesök med fyra veckors mellanrum.
Dessutom uppskattar jag mycket hennes alltmera sociala beteende. Hon kommer spontant fram för lite kel och hon tom viftar med svansen åt människor numera.



Varför i hela världen ska massmedia bestämma vad som är bra (underbart, fantastiskt, efterlängtat) sommarväder och vad som är uselt (katastrofalt, eländigt) väder? Jag vill bestämma själv!




Enligt min åsikt har det varit alldeles OK i juli. Mellan 15 och 20 grader, lite blandat sol och regn och svalt på nätterna.
Det finns massor med människor som älskar att lufsa runt i stövlar och sydväst och som gillar att lösa korsord eller läsa böcker med regnet smattrande mot rutorna. Eller för all det spela Wordfeud på telefonen.
Hundarna gillar definitivt inte det där med 26-27 grader. Dom ligger som högar på stengolvet eller i lindarnas skugga. Promenader är bara jobbiga.
Egentligen hade jag tänkt skriva lite om den nya Sonja. Hon som inte rasar omkring som en furie. Som har slutat försöka decimera vårt bibliotek till en simpel boklåda och som inte nödvändigtvis tuggar i sig pennor, fjärrkontroller och skor.
Men - den senaste veckan har hon kraschat en pajform i glas. Uppäten paj den här gången, men att se henne henne med alla fyra tassarna bland glassplittret... Tur att vi har nära till IKEA. Och tur att hon inte skadade fler tassar.
Eller när hon klär papperet av en ny tandkrämstub och sätter hörntanden igenom tuben. Då är man glad att det finns silvertejp.

Så kanske jag återkommer om den "nya Sonja".
Foten? Jo, vars, efter snart fyra veckor ser man alla blodkärl på ovansidan och kryckan har flyttat ner i källaren. Fortfarande fult svullen runt ankeln men annars OK.