måndag 30 september 2013

Lennart o lite annat

Det här är Lennart. Mer om honom finns att läsa i inlägget Katter från 1/4 2013. Han har varit mycket sporadisk gäst här det senaste året. Varför han plötsligt valde att flytta till Malmö Ridklubb är en gåta. Men det lär finnas gott om råttor där... En härlig katt är han och alltid lika hungrig.

När Gullan blev skadad och och kom hem som invalid kom också Lennart hem och "vakade" över henne. Nu finns inte Gullan mer och både Lennart och Ville går runt i stallet och jamar. Jag kan för lite om katter men uppenbarligen saknar dom sin gamla läromästare.
I morse tog jag en rövare och gick ner till stallet i förhoppningen om att få med mig Ville till
drop-invaccinering. Ingen Ville - förstås. Så är det alltid. Den katt man vill åt finns aldrig på plats. Lennart såg däremot ut som om han gärna hade följt med.




Tre irländare vilar förmiddag

Vi har lagt ner en del jobb på att få soffan i hallen både hundvänlig och dekorativ. De rödas uppfattning om prydligheten skiljer sig dock en del från min idé. Ju knöligare desto bättre. Och varför ska kuddar tvunget ligga i soffan? Dom ligger minst lika bra på golvet.
Som vanligt är det Sonja som har tagit fönsterplatsen. Primadonna!
Lagat en jättestor chili con carne nu avnjutits med Lotta och Otto. Hundarna har varit på b-promenad och lugnet lägrar sig över gården. Värst vad det blir tidigt mörkt nu för tiden!

Sonja, som har lite svårt att koppla av, har hittat ytterligare en penna att demolera. Vi hade rätt gott om pennor men förråden minskar med förfärande hastighet. Det verkar inte heller som vi lär oss att lägga dom högt upp. Jag har f.ö. vant mig vid att ha toarullen i en livrem på handdukshängaren. Det går bra och man får ha den i fred.

söndag 29 september 2013

Lekvideo

Idag bjuder terriertrion på en kort leksekvens. Siri var här på förmiddagen för hennes matte hade annat för sig. Trots att det är strålande höstväder ville hundarna nödvändigtvis leka inomhus. OK då, det underlättade i alla fall filmandet.
Den jäkla förkylningen vill inte riktigt släppa men en god kriminalroman är minst lika bra som salicylsyra och näsdroppar. Det värsta är att boken snart är slut! Fast det är ju Bron ikväll och den duger lika bra.
Sonja leker alldeles själv med en gammal toffel och verkar ha sanslöst kul.

lördag 28 september 2013

Inte vinter ännu

Frosten har inte kommit till Malmö ännu. Det handlar fortfarande om ca tio grader på morgonen. Det är härligt väder men vi rustar oss för vinter. Systern har köpt gosepläd till den sprillans nya sängen och därtill en vardags/vinterjacka. Vi var väl borta knappt två timmar och under tiden har någon hittat hushållspappersrullen.
Jag kan med hundra procents säkerhet säga att det var inte Svante. Och Siri är ju inte här. Sonja skäms inte ett enda dugg.
Mormor var här på besök idag och det är fest. Hon glömmer ALDRIG att ha med sig levergodis. Svante är förstås helt införstådd med vad som gäller - sitta fint och titta på mormor. Den lilla busungen lär sig vissa saker förunderligt snabbt.
Så konstigt att vissa saker fastnar omedelbart... Hon kollar storebror och gör som han gör. Sitter fint och får godis!



fredag 27 september 2013

Sonja är tillbaka!


Den här jättefina hängaren hittade jag häromdagen. I trä, en bild som liknar Svante väldigt mycket och som vi tydligen inte blivit färdiga att spika upp. Sonja hittade den idag. Och tyckte att den var underbar att tugga på. Dessutom hittade hon två nytvättade trasmattor som tydligen smakar fantastiskt. 
Den rivna osten till pajen stod på diskbänken och plötsligt blev den lilla hunden flera meter lång och slickade i sig en ansenlig mängd av osten. 
Sonja är PÅ som ungdomarna säger. Hennes ögon skannar av rummen och hon hittar alltid saker som hon kan stjäla, bita på och sticka iväg med. Men jag säger igen: Hellre det, än sjuk liten hund i bur. Det är bara att backa en aning och valpsäkra hemmet igen. Hon är en ljuvlig liten hund. Och det är Svante också. Maken till tålamod får man leta efter.
Nu får vi hålla fredag och ta nya tag i morgon.





torsdag 26 september 2013

Vila i frid, Gullan

Idag fattade vi det definitiva beslutet om att låta Gullan få somna in. Gullan fanns här när vi flyttade hit för sex år sedan och bör ha varit runt tretton år nu. Förra lördagen kom hon hem, släpandes på vänster bakben, efter att ha varit borta hemifrån i tre dagar. Hon brukar aldrig utebli i flera dagar. Typiskt nog samma dag som vi reste iväg på en veckas semester. Syster Marianne har dock tagit väl hand om henne, gett henne mat, burit henne fram till skålarna och bäddat en låda med kudde.
Katter har ju en mirakulös förmåga att komma igen och visserligen blev hon aningens bättre men bakdelen såg verkligen inte ut att kunna repareras och idag blev det alltså första och sista färden för Gullan till veterinären. Hon som aldrig suttit i bur, aldrig åkt bil och aldrig träffat någon djurdoktor. Hon spann i sin bur och sa inte ett ljud. Hon somnade in lugnt och tryggt.
Veterinären kände på hennes ben och tydligen var det både ur led och brutet. Kändes absolut som vi fattade rätt beslut.

Och igår var vi på föredrag om tonårshunden, Sonja och jag. Välbesökt möte och det är alltid trevligt att lyssna på Yrsa som verkligen är engagerad och gärna delar med sig.
Många unga hundar fanns också med och dom skötte sig utmärkt hela bandet. Diverse mutor krävdes men det var det värt. Den yngsta valpen, en griffon bruxellois, var bara nio veckor men den blir också tonåring med tiden. Inte större än ett marsvin ännu.

Yrsa hjälper till att utbilda service-och signalhundar och ömmar förstås mycket för den verksamheten. Hundarna gör ett fantastiskt arbete och skräddarsys mer eller mindre för sin husse eller matte. Så nu har jag beslutat att stötta verksamheten med en slant. (Jag ska t.o.m. få en bilstreamer på vilken det ska stå "Svante & Sonja är supportrar för Svenska Service- och Signalhundsförbundet") Det har dom säkert ingenting emot. Hundarna alltså.

På tal om detta - jag stöder också Permobilstiftelsen sedan 25 år tillbaka. Anledningen är, att på min 40-årsdag ringde Eskil från denna stiftelse och frågade om jag ville köpa brevmärken. Mitt ibland alla gratulanter ringde han och jag blev så upprymd att jag omedelbart svarade ja. På den vägen är det. Jag drunknar snart i brevmärken, men jag blir lite stolt varje gång jag ser en Permobil.
Framöver kommer jag att sträcka lite extra på mig när jag ser en hund med gult tjänstetäcke. Och jag hoppas på att få se många.

Väldigt fina, färska krabbor i närbutiken idag. Med hovmästarsås och några goda ostar blir det en trevlig torsdagsmåltid.







onsdag 25 september 2013

Tonårshundar och kastad svamp

Fantastisk septemberdag igen. Vi befinner oss i slutet av min favoritmånad - även om det blir både mörkare och kallare så är det underbara dagar. Den kroatiska förkylningen är av det mera tålmodiga slaget. Den hänger sig envist kvar och har dessutom knoppat av sig på syrran. Tänkte dock i kväll gå och lyssna på Yrsas föredrag om tonårshunden. Det kanske finns fler som är intresserade av en kroatisk snuva. Men inte sjutton kan den väl smitta längre? Den är ju mer än en vecka gammal.


Svamparna påstås vara ängschampinjoner. Jag lade bilderna på facebook och åsikterna där verkar gå isär. Har googlat och letat fram den gamla svampboken och har inte hittat någon giftig svamp som skulle kunna förväxlas med denna. Nu är alltså svamparna plockade, borstade och lagda i pannan. Har inte ätit dom ännu. Litar inte på sånt som inte är köpt på ICA.

Hundarna fortsätter att gotta sig i solen mellan springrundorna. Här är Sonja och Svante draperade i gruset för en paus. Sonja har nu sprungit fritt sen hon kom hem i lördags och peppar, peppar verkar hon opåverkad av sitt knä. Frågan är bara om det "håller" lika bra som ett oskadat knä. Hunden är minst sagt våldsam i sitt sätt att ta sig fram. Och så har hon riktiga spagettiben.

Svampen gick i soporna. Näsan gillade inte lukten och tungan tyckte inte heller om smaken. Mycket bry för ingenting.
Nu har Sonja och jag varit i Staffanstorp och lyssnat på föredrag om tonårshundar. Sonja tyckte det var sådär - lite långtråkigt hade hon nog trots ett stort grisöra. Matte återkommer i morgon.




tisdag 24 september 2013

Soffpotatisar!

Förmiddagen var intensiv. Av någon anledning har hundarna fått för sig att hästarna utanför grinden ska skällas ut. Och det rejält! Vet faktiskt inte vem det är som drar igång cirkusen men tre skällande irländare i olika tonarter är ingen önskekonsert precis. Tar man in två av dom så tröttnar den tredje och kommer lunkande.
Idag blev det Siri som tog fönsterplatsen inför förmiddagsvilan. I gott sällskap av husses sko. Siri var dock oskyldig. Det var förstås Sonja som hade lagt skon i fönstret.
Sonja fick guldstjärna i morse för hon kastade sig inte ut genom grinden utan väntade snällt på ett "varsågod" - precis som storebror. Han är jätteduktig. Jag är rätt säker på att Svante är en ögontjänare av högsta rang. Vänner till oss lämnade en gång grinden öppen för att hämta något kvarglömt i bilen och Svante var ute på två röda sekunder. Dom där människorna vet inte att jag ska ha tillåtelse innan jag går ut, alltså sticker jag direkt.
Vi måste koppelträna Sonja bättre. Vi var på god väg för en evighet sedan men sen blev allt spolierat av diverse åkommor. Nu kan vi inte skylla på krasslighet längre. 

Septembervädret gillas högt och rent av hundarna. När eftermiddagssolen lyser så ligger dom utspridda på gårdsplanen som små röda mattor. Fick irländare önska skulle dom nog vilja ha september oftare. Fast snö är också kul...

Det växer vackra, vita, väldoftande svampar i gräsmattan. Enligt mykolog i familjen ska det vara ängschampinjoner. I så fall är det OK att skörda och njuta. Men tänk om hon har fel... Med svamp kan man aldrig vara tillräckligt försiktig. Har hon rätt så är vår gräsmatta en guldgruva. Vitingarna växer bokstavligen som svampar ur jorden. Rena, vackra, knubbiga. Om det mot förmodan slutar komma blogginlägg om Svante och Sonja så förstår ni varför.







måndag 23 september 2013

Vardag igen

Så kom alltså Siri tillbaka i morse och livet fortsätter som vanligt. Siri var riktigt irriterad och misstänksam i morse. Den röda fleecefilten luktade Julia och den brunrutiga korgkudden luktade kennel. Hon behövde åtskilliga minuter för att sniffa av de främmande dofterna och morrade undan både Sonja och Svante tills hon var färdig med sin nosinspektion.
Sonja verkade helt lycklig över att få skutta iväg med dom andra över gräsmattan och så här fram emot eftermiddagen verkar hon inte påverkad av sitt knä. Hon är trött, för det är faktiskt flera veckor sen hon fick rasa runt. Redan vid tiotiden fick hon ta en sovpaus och nu på eftermiddagen slocknade hon medan jag tog en läspaus i sängen. Den här jäkla förkylningen är efterhängsen och huvudet känns helt uppblåst. Antar att det bara kan bli bättre.


Sonja somnar med sin älskade anka i munnen.

Svante har upptäckt att det går utmärkt att sova två i fönstret.
Tre blev däremot lite trångt men Siri ligger å andra sidan helst ute på trappan.

Sonjas träningsprogram har blivit sorgligt försummat. Det var en vecka in i augusti som hon så olyckligt vurpade och skadade sitt knä. Sen dess har hon haft vila - och dessutom har hon haft magsjuka och fått dropp, antibiotika och pensionatsvistelse. Lilla gumman! Som jag hoppas att hon ska få vara frisk nu.





söndag 22 september 2013

Kroatien/hemma igen

Kroatien var en trevlig upplevelse! Vilken kust! Massor med öar, vikar och små mysiga städer och byar. Vansinnigt djupt vatten ända in till land och alltså inte ett sjömärke någonstans. Vad som också var häpnadsväckande var prydligheten. Det var så rent och sopat överallt. Inga fimpar, inga slängda papper, förpackningar eller annat skräp. Lugnt och tyst i hamnarna och inget brölande, inte en massa diskomusik och annat skrålande.
Det fanns många hundar. De flesta kopplade och välvårdade. Hussar och mattar plockade upp efter dom också... Några "gatuhundar" såg jag inte. I den jättelika hamnen i Split gick det omkring en liten schnauzerkille som inte verkade höra till någon.Men han var synnerligen vältrimmad och hade halsband, så övergiven var han absolut inte. Han gick omkring mycket målmedvetet och markerade revir i varenda rabatt och på varenda stolpe.


Hunden på taket var dock inte kopplad men verkade mycket bekväm med sin upphöjda position.
Den här vovven var nog, liksom vi, turist i stan.
Kissen var däremot inte turist.

Det har blivit höst i Sverige under vår bortavaro. Hundarna uppskattar inte alls att vi stänger ytterdörren. Dom är bortskämda med att kunna gå ut och in som dom vill. Sonja har med suverän självklarhet lagt beslag på bästa platsen i fönstret. Visserligen får båda plats att ligga där, men Svante tar hellre soffan om det är upptaget i fönstret. 



Jag låter nu Sonja springa fritt med Svante och tycker nog att hon rör sig obehindrat. Men jag har hjärtat i halsgropen rätt ofta. Hunden hoppar fram genom livet, kastar sig utför de sista trappstegen och skär all kurvor i halsbrytande hastigheter. Vi har tid hos en sjukgymnast i början av oktober och jag behåller den för att få en bedömning av hennes rörelseapparat.

 Sonja har vaknat efter middagsluren i fönstret. Därefter följer diverse aktiviteter som är minst sagt livliga. När man ser dom där långa, gracila benen är det svårt att förstå hur dom ska hålla...
Gammelmatte har trimmat henne under veckan som gick och nu ser hon inte ut som en gatuhund längre, tack o lov. Riktig stilig ung dam.
Svante väntar mycket tålmodigt på att Sonja ska lämna sin matskål så att han kan ta resterna. Det fina i kråksången är, att så länge han står där så lämnar inte Sonja maten. Hon är rätt slank och hon behöver sitt käk.
På onsdag kväll ska Yrsa hålla föredrag om tonårshunden i Staffanstorp. Det ska jag försöka gå på. Sonja är en sann slyngel. Idag har hon konsumerat (ytterligare) en blyertspenna och en flaska näsdroppar (inte innehållet tackolov). En toarulle stod på husses nattygsbord och den la hon också beslag på. Hennes människor blev rejält förkylda under semestern. Dessutom har båda hundarna skällt ut ett par hästar som stod och betade i godan ro utanför grinden. Dom står där varje dag men plötsligt tyckte hundarna att hästarna var oerhört provocerande.
Hade nästan glömt hur Sonja är när hon är frisk och får röra sig fritt... Men hellre detta än sjuk hund! Man får bara vara lite mera alert själv. Slut med läsandet av bok på soffan.





lördag 21 september 2013

Det första jag gör när jag kommer hem efter en resa är att hämta min hund (mina hundar numera).

Vi har haft en härlig resa i de kroatiska farvattnen. Riktigt fint väder d.v.s mycket bättre än vad prognoserna utlovade, god mat, goa vänner och trevlig besättning på båten och inte snålt med vin.
Svante har som vanligt haft det kanon hos Julia och honom hämtade jag först. Han och Julia blev överlyckliga när jag kom - som vanligt. Svante somnade  - som vanligt - direkt i bilen hem.
Sen var det dags att hämta Sonja och hon har aldrig varit "hemifrån" tidigare. Hon var pigg, glad, nyfriserad av "gammelmatte" och ruskigt studsigt när hon såg andra hundar på kenneln. Sonja blev också jätteglad att träffa matte och moster (som också följde med) men allra gladast blev hon nog över att storebror Svante också var med i bilen. Och som vanligt sov båda hundarna efter bara några minuters bilresa! Älskar dom!
Att komma hem var kul för Sonja. Gamla leksaker blev som nya, hon kan hoppa upp  i fönstret utan problem och det verkar som om hennes knä inte besvärar henne alls.

Såå himla mysigt det är att ligga i fönstret och vila ut efter en häftig runda i trädgården med Svante.
Lillvalpen Sonja blir faktiskt mer och mer lik sin storebror. Ganska mycket skägg och ögonbryn. (En riktig irländare alltså.)

Tvättunnan svämmar över. Den får bli ett projekt för morgondagen. Hundarna är riktigt trötta efter att ha återförenats och själv tycker jag nog att sängen ser lockande ut. Vi har dock två åtaganden kvar - kvällspromenad och hö till hästarna. Sen ska det bli skönt att krypa ner mellan vovvarna, läsa färdigt boken och sova. Jag och husse var uppe alldeles okristligt tidigt denna morgon.

Återkommer...





fredag 13 september 2013

Utan hundar

Sonja är sitt "gamla" jag efter drygt en månads strul. Huruvida hennes knä är helt återställt undandrar sig min bedömning men hon springer och hoppar som en känguru.
Förrådet av smörknivar i plast har fått bytas ut helt. Någon tar dom ur diskmaskinen och tuggar sönder dom. Det blev till slut så himla konstiga mönster i smöret när man bredde en macka.
Det finns ett antal hål i gräsmattan och på gårdsplanen också. Uppenbarligen har vi fått en grävande terrier den här gången. Med risk för att jag upprepar mig: Såhär gjorde aldrig Svante.

Svante, som känner att något är på G, tar det säkra före det osäkra och går upp till moster och lägger sig.

Sonja lyckades hitta mjukispennan till pekskärmar och det var tack vare färgen jag kunde identifiera föremålet. Jag har nu köpt en ny. Och så har jag köpt två regnponchos. Släpar jag dom med mig slipper vi kanske regn i Kroatien.

##

Hundarna utplacerade på respektive ställen och det är så tomt, så tomt! Ingen som slickat tallrikarna efter kvällsmaten, ingen kvällspromenad, ingen knorrande irländare i sängen... Fast jag vet ju att båda har det bra.
Klockan på ringning om bara några timmar.







torsdag 12 september 2013

Svante är misstänksam...

Matte stryker kläder och lägger i små högar i sovrummet och i tvättstugan. Det står två resväskor i hallen och något är uppenbarligen på gång. Svante vet - han har varit med förr. Sonja fattar ingenting. Hon kan inte läsa av sånt här ännu. Lilla gumman, hon är salig, för Siri har gått hem och hon får springa fritt igen utanför buren. Hon missbrukar inte förtroendet. Hon gör visserligen rejäla repor på gårdsplanen, Svante är återhållsam med lekandet, men Sonja sträcker också ut sig framför TV:n, i sovrummet och i köket. Skönt att inte vara inlåst!
I morgon eftermiddag åker Sonja till sin födelseplats och det blir säkert alldeles utmärkt. Svante besöker sin kusin Julia och det blir också perfekt.

Liten stilstudie på Siri.

Undrar om det finns trådlöst nätverk på vår skuta... Egentligen borde man ju inte surfa och blogga när man har semester men - det är svårt att låta bli. Får se hur det blir.
Senast vi var på segling med gänget var i Turkiet för ett par år sedan. Ingen uppkoppling till nätet. Vi gick en promenad i en liten hamn och plötsligt rasslade det in 32 mejl i min telefon! Jag hade fått kontakt med ett trådlöst nätverk som inte var lösenordsskyddat. 
Ska försöka skriva en snutt i morgon också - sen får jag se hur det blir.





onsdag 11 september 2013

Snart semester

Situationen med Sonja i bur och de övriga utanför är svår för oss alla. De vuxna är faktiskt riktigt obekväma med att inte få ha den lilla att leka med. 
Jag släpper ut Sonja när Siri har gått hem för dagen men då är hon så otroligt taggad att hon nästan slår volter. Och det var det vi inte skulle göra. Hon anfaller Svante från alla håll och kanter och han är lika tålmodig som vanligt. 

Om några dagar ska husse och matte ha en veckas semester på segelbåt i Kroatien. Moster Marianne, Lotta och Otto passar hus, hästar och katter. Hundarna ska dock utplaceras enligt följande. Svante får vara hos sin väninna Julia i Limhamn. Dom brukar komma till vår gård och leka av sig med jämna mellanrum tillsammans med Julias husse.
Sonja ska på pensionat hos Bibbi och Arne och förhoppningsvis kommer hon att gilla att komma "hem" igen och kanske också vila sitt knä ytterligare en vecka.
Siri då? Jo, henne ska Elle ta hand om på dagarna.
Det är verkligen en hel del pyssel att resa bort när man har djur.

I morgon måste jag nog köra ett par tvättmaskiner och börja planera packning för människor och hundar. Avresa är fullständigt hårresande tidigt på lördag morgon.








tisdag 10 september 2013

Sonja vill INTE vara i bur

Nu har Sonja verkligen piggnat till. Hon blir galen av att sitta i buren och höra och se hur de andra två leker, springer till grinden och skäller på inbillade inkräktare eller bara ligger och slöar på trappan. Det bästa sättet att hålla henne lugn är att själv ligga på soffan och läsa. Inte speciellt produktivt. En ny laddning blodpudding har det i alla fall blivit.

Aningens blött var det i gräset i morse men annars har det varit en fin höstdag med en hel del sol. Idealväder för hundar!
 I kväll borde jag gå på en uppföljning av valplekskolan men jag hoppar över det. Vi har ju knappast varit där och att gå utan hund känns inget vidare. (Sorry, Yrsa och gänget.)

När nu Siri har lämnat för dagen vågar jag släppa ut Sonja med Svante och då ser det ut så här.


Sonja är alldeles vild av leklust. Svante står ut, men här har han nog nått gränsen för vad han har lust till.




måndag 9 september 2013

Röda Hund

Det regnar! Det var minsann ett bra tag sen.
Siri är tillbaka och Sonja sitter i buren. Gårdagens frihet kan ha blivit något för mycket för henne. Jag tyckte hon verkade ha lite ont i benet framåt kvällningen. (Eller också har jag blivit hypokondrisk å hennes vägnar och onödigt ängslig.) Hon fick mersmak igår för hon är klart mera otålig idag och verkar tycka att jag omedelbart ska öppna dörren och släppa ut henne.

Hon ser dessutom extra fullifan ut i sin hippiefrisyr. Håret i skägg, ögonbryn och panna stretar åt alla möjliga håll. Det blir klart bättre om jag kammar henne men det varar max tre minuter.

Svante ser mer sofistikerad ut (och det är han också).
Idag kom Röda Hund - alltid en höjdare - i postlådan. Härligt att se alla dessa vackra hundar och läsa om hussars och mattars vedermödor. Maken till svårfostrad valp har jag aldrig sett tidigare. Säger en matte som haft riesenschnauzer tidigare. Fast irländarna blir ju så underbara om man bara får bukt med dom.

Ytterligare ett citat: Säg aldrig NEJ om du inte är beredd att försöka ro det i land..... Har du en tax eller en terrier kan det röra sig om att hejda hunden 15 gånger innan den byter strategi och det beror inte på "dumhet" utan på en förstärkt vilja, rastypisk, att hålla fast vid en lösning. Ur "Valpvardag" av Yrsa Franzén-Görnerup. Tycker mig ha märkt det...
Dessutom har vi haft tax (också) så jag är van.















söndag 8 september 2013

Mera frihet för Sonja

Mina älsklingar njuter av morgonsolen. Jag vågade mig på att släppa Sonja lite mera lös idag. Svante är inte så våldsam i sin lek med henne och Sonja verkade njuta av friheten. Hon intog genast favoritplatsen i fönstret och Svante bråkade inte utan tog dörrmattan. Han är en otroligt generös hund.
Sonja har under dagen förvaltat sin frihet väl. Inga tokspringningar med Svante och hon har njutit av att ligga i skuggan och bara vara med. En promenad med Svante, matte och moster till busshållplatsen för att hämta mormor som kom på besök. Sen vankades fika och slicka tallrikar. Nu, säger Sonja, nu känns det som om man är med igen! (Matte ber till högre makter att hennes knä inte ska ta skada.)
Jag har sett några avsnitt av "Djurakuten" och blir kallsvettig av dessa berättelser om korsband och knäskador på hundar.
Just nu har jag faktiskt burat in henne en stund. Efter kvällsmat och ganska mycket vila under dagen är hon oförskämt pigg och kan behöva en stunds vila i buren.

Tidigare idag tog hon en paus i sin hög av filtar och fårskinn. Älsklingsplatsen i sovrummet. Den brokiga filten har jag virkat av restgarner under långa nätter på förlossningsavdelningen. Det var på den tiden då det kunde vara lugnt många, långa timmar. Inte en födande kvinna i sikte på hela natten. Att virka fram och tillbaka krävde lagom mycket koncentration - helstolpar och halvstolpar klarar jag sovande.
I morgon är det dags för Siri igen och då blir det nog tyvärr lite mera bur för Sonja.



lördag 7 september 2013

Mattes finaste Svante

Gulligast i världen är Svante när han tålmodigt väntar på att husse ska äta färdigt. Hakan på låret, bedjande ögon och övertygad om att han får något gott så småningom.

Han får alltid något gott av husse. Matte är det däremot ingen idé att fjäska för. Hon är benhård.

Sonja fick ett tuggben av Elle idag igen. (Sonja har börjat fatta att man måste hålla i sina godbitar, annars tar någon av de stora hand om dem.)
Sen gör matte något dumt. För att demonstrera för husse hur duktig Sonja är på "hit" så ropar jag "hit", Sonja släpper omedelbart sitt ben och kommer rusande, får sin torkade blodpudding - MEN Svante snor förstås benet. Sonja blir oerhört besviken. OK, varsin bit torkad strupe eller vad det nu var, benet en bit upp i bokhyllan och benet åter till Sonja när struparna var uppätna.
Respekten för vem som äger maten (benet eller godiset) är imponerande. För Sonja gäller det att fatta att man måste "vakta" sin mat. Så länge hon gör det är i alla fall Svante helt korrekt. Han tar ingenting ifrån henne men släpper hon greppet - då är han där som en kobra!

Sonjas behov av att röra på sig är enormt. Siri har varit här större delen av dagen och tyvärr måste jag bura in Sonja då. När Siri har gått hem vågar jag släppa Sonja fri för Svante är ganska försiktig i sitt umgänge med lillasyster.

Vi har också gått promenad idag och träffade då en liten dansk-svensk gårdshund på fem månader. Jättekul! Matten var lite förtvivlad för valpen lyssnade inte alls på henne och hon vågade inte släppa honom lös. Lärde henne Yrsas "Klara, färdiga...HIT" och visade även hur man faktiskt i koppel (sele) kan träna "hit". Plus godis förstås.




fredag 6 september 2013

Vad har du i handväskan?

Med anledning av Åsas bild (se http://valpenborderline.blogspot.se/) om vad hon hittade i sin handväska gjorde jag en djupdykning i min. Det borde man göra oftare!

Fem (!) tandborstar, överlevnadskniv och rätt många pennor. Min tandläkare är bussig och bjuder på engångstandborstar och jag sparar dom till städning. Fattar ni när jag senast städade med tandborste? Jag brukar ha en laserpekare också eftersom det ofta saknas fungerande batteri i dom man får sig tilldelade. Den har jag tydligen lagt av. Håller inte så mycket fördrag längre.

I morse var jag hos veterinären och tog stygnen på Sonjas mage. Hade väl kunna göra det själv men det ingår liksom i paketpriset så vi tog en tur till kliniken. Sonja har inga som helst negativa känslor inför stället. Hon störtar in, sniffar runt och viftar med rumpan åt personalen. Det är mammas tjej hela dan!
Igår kväll befriade jag henne från buren när vi hade varit på kvällspromenad. Tänkte att vi kunde se Broadchurch i lugn och ro. Pyttsan! Hunden har energi över att värma upp en medelstor villa i minst ett dygn. I en timme (alltså så länge som programmet varade) for hon runt och busade med ALLT. Inte bara sina leksaker utan allt som hon kunde nå upp till. Pärmryggar, mattes fleecetröja, ett nummer av Hundsport, fjärrkontroll, prydnadskudde... Minns inte allt. Och när jag hindrade henne bet hon mig i både händer och fötter. Tack o lov är mjölktänderna borta och hon har lärt sig viss bithämning.

Till slut lade hon sig tillrätta med ett nylonben. Detta ben har både Svante och Siri ratat som odugligt men Sonja gillar det.

Vi har varit på koppelpromenad (på plan mark) i blåsten och solen. Det tyckte Sonja var spännande. Vi gick en runda som hon inte har gått tidigare och där fanns massor med spännande lukter. Vi tråktränade en liten stund - precis som om hon behöver träna på att ha tråkigt...

Hon uppfyllde förväntningarna och gäspade stort medan jag satt på bänken.

Det är 20 grader ute så det blir att slänga fläskfilén på grillen. Annars lutar det åt att snart stänga grillen för säsongen.

Perfekt grillkväll blev det! För en gångs skull blåste det inte från väster och det var vindstilla på uteplatsen. Fläskfilén blev 72 grader, syrrans kantarellsås var ljuvlig och potatis och morötter i ugnen var perfekta tillbehör. Marängsviss till efterrätt.
Sonja kopplad på sin blårutiga filt och Svante tyst och tålmodigt väntande på tallrikar att slicka. Vad kan man mer begära av en fredagskväll?