torsdag 2 februari 2017

I måndags var Sona och jag hos veterinären för att klippa klor. Fastande (Sonja alltså). Väntrummet befolkas av lätt skakande och darrande djur, hundar med svansar mellan benen och katter som jamar olyckligt i sina burar. Sonja kliver frimodigt in med svansen högt över ryggen och nosar igenom förråden av hundmatssäckar, påsar med godis och annat spännande. In på rummet. Där ska också allt undersökas. Det kommer in en rar djursyster som jag aldrig har träffat. Hon ger Sonja en spruta i nacken och meddelar att hon kommer tillbaka om 5-10 minuter. Gör du det, säger jag lakoniskt. Har varit med förr... Efter 5 minuter håller Sonja fortfarande på att undersöka rummets alla skrymslen. Tio minuter går. Systern tittar försiktigt in i dörrspringan. Sonja har sänkt svansen en aning men sover ingalunda. Femton minuter - ingen idé, säger jag. Fram med intravenösa sprutan.
Syster kommer tillbaka med rakapparat, kanyl och en spruta med något som ser ut som filmjölk. Kanyl i höger framben, 6 ml av filmjölken in i Sonjas blodomlopp. Räckte inte riktigt. Ett par ml till så somnade hon äntligen. OK, klorna som vanligt som torkad lera och inga problem att korta dom ordentligt.
Efter en stund tyckte Sonja att hon hade sovit färdigt. Svajade ett tag på ostadiga ben och fortsatte sen sin undersökning av rummet. Jag hade inte kopplat henne för jag trodde hon skulle vara lite durrig. Icke sa Nicke. Raka vägen fram till en avfallsburk med kasserade nålar, kanyler och annat riskavfall. Välte burken för locket var inte ordentligt påsatt och matte fick krypa runt på golvet och plocka riskavfall.
Sen kom vi ut i väntrummet igen. Svansen i topp, morrade åt övriga väntande djur och fortsatte sitt sniffande på matpåsar och annat. Äntligen hade jag betalat (dyra pengar för denna upplevelse!) och sen kunde vi äntligen köra hem till Svante.


Vi har inte varit hos frissan på lääänge! Men hon är väldigt gullig i sin vinterpäls.


Om inte alltför lång tid ska vi sova. Frågan är bara var... Kanske är det lite plats i fotänden av sängen.

Häromdagen skulle jag värma ärtsoppa och hade oförsiktigt nog ställt kastrullen längst ut på spisen. Brak sa det bara och Sonja hade rivit ner kastullen, stuckit nosen i den och käkade soppa av hjärtans lust. Svante slickade vällustigt i sig det som skvätt ut på golvet. I flera dagar har jag torkat ärtsoppa från spisen, kylen, väggar och golv. Det blev upplysningsvis inte så mycket kvar  till oss... Som tur var hade jag gjort pannkakor också. Är faktiskt fena på att göra pannkakor. Tunna, fina och väldigt goda. Gör alltid några extra som kan få bli räkcrêpes senare i veckan. Kanske i morgon.
Har annars varit väldigt vegetarisk i veckan. I dag morots- och halloumibiffar. Inte alls fel!



Två bilder från eftermiddagen. Sonja med sin tjusiga lock i ögonbrynet och Svante i favoritposition - sova på mattes säng.