lördag 26 december 2015

Annandag jul

Jag är inte mycket för att julpynta men den kroatiska duken ska alltid ligga på soffbordet. Duken inköptes på en kongressresa till Dubrovnik 1979. Superkvalitet!
Sonja tyckte det var fint med en "filt" på glasskivan och tog genast den nya platsen i besittning.

Dessutom var det sol också, jättemysigt!

Mormor var här på julaftonen. Hon har skrivit en egen betraktelse om Sonja och den följer nedan:

Jag heter Sonja men även om jag har ett namn som en människa så är jag en hund.Har en  mycket god kompis - som också hör till familjen - som heter Svante. Han är naturligtvis också en hund. Vi är båda av samma ras - irländsk terrier. Givetvis har vi fina stamtavlor. 
När matte går ut på trappan och ropar Svante eller Sonja   så är det naturligtvis många människor som stannar upp och lyssnar.
Svante och jag är mycket olika även om vi är av samma ras och uppfostrade av samma matte. Svante är lugn och samlad medan jag älskar att utforska saker.
Som t ex häromdagen när mormor var på besök. Hon är faktiskt ganska bussig har alltid med sig hundgodis till oss. Nu på julafton hade hon med sig varsitt paket till Svante och mig som vi fick öppna alldeles själva. Givetvis fanns det godis i paketen. Hon hade också lite annan godis i sin väska som vi fick smaka.
Så småningom tittade Matte och Mormor på TV. Mormor hade placerat sin väska på platsen bredvid spisen längst upp. Jag tänkte om jag sträcker mig så mycket jag kan ska jag nog få ner väskan på golvet. Och gissa "jag klarade det". Matte och Mormor tittate på TV och Svante, som är snäll och väluppfostrad befann sig i vardagsrummet tilsammans med matte och Mormor, alltså var det ingen som reagerade på vad jag höll på med. Så klart att jag gjorde fynd i Mormors väska. Där fanns en påse med ytterligare en hel del hundgodis som jag givetvis åt upp. Sen fanns det inget annat av intresse för mig. Jo en liten svart väska stängd med dragkedja. Tänkte den skall jag nog försöka öppna. 
Men då hade matte börjat ana oråd. Det brukar hon göra när jag inte har visat mig på en stund. Så hon kom och tog den spännande väskan ifrån mig.

Jo, det är mycket rättvisande.
Eftersom det ösregnar, har gjort hela dagen och ska så fortsätta till långt in på natten, pillade jag fram en favoritbild och trixade lite med fotoappar.




Man kan ha mycket kul med gratisappar. 
I går bjöd vi på juldagsmiddag, dvs ingen julmat alls. Vänner som inte träffat varandra tidigare och som visade sig vara en mycket lyckad kombination. Sonja fick finna sig i att vara kopplad och hon accepterar utan protester. När hon väl inser att hon sitter fast lugnar hon sig, lägger sig på sidan och somnar. Gott så!
God fortsättning alla!


a

måndag 21 december 2015

Imponerad av Sonja

Vi var uppe i rastgården och sprang i eftermiddags.  Det blåste kallt (fast det är 9 grader) och i fumlandet med b-påsar så blev jag av med min ena handske. Hittade den inte trots ihärdigt letande och sånt har vi inte tränat med hundarna. Försöka duger, tänkte jag och lät dom lukta på kvarvarande handske. Söka godis kan dom ju så jag sa "sök" och pekade i trolig riktning. Det tog Sonja mindre än 30 sekunder att hitta högerhandsken! Visserligen apporterade hon den inte till mig men hon hittade den i alla fall. Antagligen blev båda så upphetsade av mitt jublande "duktig-rop" att belöning var det enda som fanns i huvudena. Vi borde kanske träna på sånt...

Det har varit Twiggy-time i dag igen. Alltid lika poppis. Det är en fröjd att se den lilla JR-terriern brotta ner den betydligt större Sonja, tugga henne i halsen och omfamna henne med båda frambenen. Polisen Svante tycker av och till att det går väl våldsamt till och tränger sig mellan tjejerna. Ingenting som stör flickorna, dom bara fortsätter som innan när han går undan.

I lördags nådde min julstress en kulmen. Jag hade glömt att köpa Dentastix och det är förstås en oförlåtlig försummelse. Körde upp till närbutiken där plötsligt två gulklädda vakter hindrade mig från att köra in på parkeringen. Att hitta någonstans att parkera utanför är otänkbart. Vid Hyllie station står numera alltid minst fem polisbilar parkerade. OK, jag kör till Mobilia, tänkte jag. Där finns stort parkeringshus och en zoo-affär som garanterat har Dentastix. Väl framme möts jag av en stor, röd skylt som säger "FULLT". På uteparkeringen cirkulerade massor med bilar med mer eller mindre irriterade förare. Tålamod är en av mina framstående dygder och efter en kort stund lämnade en dam sin parkering och det blev en ruta till mig.
Godnattgodiset är säkrat för den närmaste tiden och dessutom passade jag på att köpa lite vin till helgen.
Dessutom lyckades jag i går få iväg julkorten. Fantasin har väl inte varit på topp i år men jag gillar att det inte finns någon snö, inga tomtar men däremot två röda, älskade hundar.


För er som inte har Facebook eller har fått ett via mail eller i brevlådan - här är det.




a

måndag 14 december 2015

Julstress...

Möjligen är jag lite dålig på att blogga nu för tiden. Det kan t.ex. bero på min julstress. Så fort det närmar sig jul blir jag deprimerad, stressad och vill bara att det ska bli den 1 januari (eller OK, kanske den 2 januari).
Att ständigt matas med bjällerklang, nu är det jul igen, hur gör du din jul mysigare, white christmas  osv, osv.
Vi var på adventskaffe hos vänner i fredags (tack L och ML) och jag kanske chockade de församlade med min kommentar "Jag avskyr julen!". Fast en kvinna kom fram efteråt och meddelade att hon också avskydde julen.  Vi var rätt överens och det kändes riktigt, riktigt bra.
"Fantastiskt erbjudande - en elbil till barnen för endast 1999 kronor!" "Unna dig själv en julklapp som inte får plats under granen! Köp en Peugot någonting för endast xxxxxx kronor!"
Medan ungar sover på pappskivor i väntan på transport till något ställe där de kan få bo.

Nåja, här sitter vi i alla fall och har det varmt och skönt, mat för dagen och det enda som stör är om det ska blåsa ännu mer i morgon. Siri och Twiggy har varit här i veckan. Alltid lika välkommet av mina röda som tycker att det är mycket roligare att leka med andra än med varandra.




Sonja och Twiggy bara älskar att leka. Ibland tycker tydligen Svante att det bli för våldsamt och då ingriper han, som den polis och väktare han är. Jag kan inte säkert tolka vad han menar,  men jag tror i alla fall att han försöker dämpa tjejerna en aning. Jag besparar er de längsta filmsnuttarna. Den här bör räcka för att illustrera vad jag menar.




a