torsdag 18 maj 2017

Sommar!

Två månader sen jag gjorde ett inlägg! Det beror inte på sjukdom eller tidsbrist. Det är ren och skär lättja, brist på företagsamhet och allmänt motstånd mot att sitta vid datorn. OK, då kan man ligga i en solstol och skriva på paddan kanske.
Vi mår bra, hundarna njuter av att ha dörren till trädgården öppen - det blev hux flux 25 grader i dag. Äppelträden blommar och så gör även rhododendronbusken.



Husse rensar bort ogräs och mossa ur gräsmattan och de nerklippta rosorna vräker ur sig massor med fräscha blad. Snart kommer väl blommorna också...



Sonja är väldigt nöjd. Hennes älskade solsäng har äntligen kommit fram och samma gäller hennes favoritkudde. Tyvärr har hon lyckats få hål på kudden och sprider nu innehållet över gräsmattan. Det får bli tippen nästa gång vi åker dit.
Svante har varit hos Trim-Lotta i veckan. Jag bestämde förra gången vi var där att han ska få slippa det riktiga trimmandet i fortsättningen. Han tycker genuint illa om att bli ryckt i pälsen så nu är det klippmaskinen som gäller. Mindre är halva tiden på bordet. Han såg riktigt förvånad ut.


Skägg och ögonbryn får han dock behålla. Och godissuget är intakt. Han kan stå och fokusera på "hundskåpet" i evigheter i hopp om att det ska öppnas och han får ett grisöra eller ett kycklinglindat tuggben. Matte faller inte sällan till föga.


Den senaste veckan har det dock inte blivit varken grisöron eller tuggben. Inte Dentastix heller för den delen. Vi var hos tanddoktorn för ett par veckor sen och drog ut tre tänder som satt lite löst. Sen blev det restriktioner beträffande hårdtuggat käk. Torrfodret uppblött i vatten och filmjölk i stället för leverpastejsknäcke på kvällen. Det gick bra det också. Svante är inte kräsen när det gäller mat. Vi var på återbesök häromdagen och han har läkt bra så nu är det fritt fram igen.

Svante har alltid varit väldigt stöddig när vi möter andra hundar. Sonja har förstås lärt sig att när man möter hundar, ser katter eller fåglar ska man skälla och mopsa sig. Eftersom dom är fast i sina koppel och blir rätt upphetsade då ger dom sig på varandra i stället. Aldrig att dom skadar varandra men mötande hussar och mattar får nog intrycket av att jag brottas med två ilskna, agressiva och jättefarliga hundar. Så kan vi inte ha det! Att säga NEJ med strängaste rösten har ingen som helst effekt. Att försöka avleda på annat sätt funkar inte. Jag tror det är Memea som skrivit i någon av sin böcker att en vattenfylld Bliwtvål i fickan kan vara bra.



Min lösning blev vattenpistoler. (Fyrpack i leksaksaffären.) Lätt att ha i fickan, riktigt bra räckvidd på sprutet och synnerligen effektivt! En dusch i huvudet eller på rumpan tystar faktiskt den ettrigaste terriern. Jag vet att straff inte är den optimala metoden att fostra hundar men våra promenader är så enormt mycket lugnare nu. Tajmingen är förstås jätteviktig men jag behöver bara visa pistolen så förblir dom tysta! Vid hundmöten nu för tiden tittar dom bara och gissa om det renderar massor med "Bra!" och godisbitar. Fungerar även bra i trädgården där grannens lilla vita trasselsudd ibland dyker upp på andra sidan häcken. Hon kan vara rätt kaxig när hon är på sin sida stängslet men är så lagom stöddig när vi möts på promenader. Jag har försökt får husse och matte att förstå att Svante är otroligt artig och snäll mot tikar men jag tror inte dom riktigt vågar. Trasselsudden själv ser mest förskräckt ut. Hade dom fått lukta varandra i rumpan ordentligt hade nog relationerna kunnat bli avsevärt bättre...










måndag 13 mars 2017

Våren tränger sig på. Ljuset kommer tillbaka och när solen är framme känns det riktigt varmt även om termometern säger något annat.


Dags för Sonja att bli av med vinterpälsen. Visserligen tycker många att hon är urgullig i sin lurviga outfit men kanske ändå inte... Hon såg rätt ovårdad ut. Jag bestämde mig för att halvera friseringstiden och priset och lät klippa henne. IT-experter förfasar sig säkert men det kan inte hjälpas. Vi ska inte ställa ut och det gulligaste hos Sonja är inte utseendet.


Här ligger en del av vinterkappan på golvet efter bara några minuters rakning.


Här är vi en bit in i proceduren. Ben, mage och huvud kvar.



Försökte få en snygg "ståbild" på henne men det gick inte så bra, så det fick bli så här. Tassen på "sittbilden" är förstås Svantes. Han vill gärna komma upp på bordet för där finns det godis.
Jag hade dålig uppfattning om Sonjas hull. Vågar är inte vår grej, men med all päls såg hon ut som en tunna. Så farligt var det dock inte men nu har vi dragit ner en aning på maten för lite rund är hon allt. Man vet inte riktigt hur många extra kalorier hon stjäl sig till.


En riktigt suddig bild men syrran tog den med mobilkameran när vi pratade på Skype. Sonja tycker det är häftigt. Hon lägger huvudet på sned, viftar med svansen och undrar säkert varför moster inte kommer närmare. Och inte känner hon mosterlukten heller. Undrar om det är rösten eller kroppsspråket hon känner igen.

I helgen blev min padda med Pokemon Go. Husses barnbarn (7 år) kan ALLT om Pokemon och han ville ut på stan och fånga såna där små figurer. Så morfar och Otto har fångat ett antal pokemoner (?) i min padda och jag har fått detaljerade rapporter om vilka som är häftiga. Ganska bra, för hundarna fick rejäl morgonpromenad på söndagsmorgonen, så ock husse och Otto.











torsdag 2 februari 2017

I måndags var Sona och jag hos veterinären för att klippa klor. Fastande (Sonja alltså). Väntrummet befolkas av lätt skakande och darrande djur, hundar med svansar mellan benen och katter som jamar olyckligt i sina burar. Sonja kliver frimodigt in med svansen högt över ryggen och nosar igenom förråden av hundmatssäckar, påsar med godis och annat spännande. In på rummet. Där ska också allt undersökas. Det kommer in en rar djursyster som jag aldrig har träffat. Hon ger Sonja en spruta i nacken och meddelar att hon kommer tillbaka om 5-10 minuter. Gör du det, säger jag lakoniskt. Har varit med förr... Efter 5 minuter håller Sonja fortfarande på att undersöka rummets alla skrymslen. Tio minuter går. Systern tittar försiktigt in i dörrspringan. Sonja har sänkt svansen en aning men sover ingalunda. Femton minuter - ingen idé, säger jag. Fram med intravenösa sprutan.
Syster kommer tillbaka med rakapparat, kanyl och en spruta med något som ser ut som filmjölk. Kanyl i höger framben, 6 ml av filmjölken in i Sonjas blodomlopp. Räckte inte riktigt. Ett par ml till så somnade hon äntligen. OK, klorna som vanligt som torkad lera och inga problem att korta dom ordentligt.
Efter en stund tyckte Sonja att hon hade sovit färdigt. Svajade ett tag på ostadiga ben och fortsatte sen sin undersökning av rummet. Jag hade inte kopplat henne för jag trodde hon skulle vara lite durrig. Icke sa Nicke. Raka vägen fram till en avfallsburk med kasserade nålar, kanyler och annat riskavfall. Välte burken för locket var inte ordentligt påsatt och matte fick krypa runt på golvet och plocka riskavfall.
Sen kom vi ut i väntrummet igen. Svansen i topp, morrade åt övriga väntande djur och fortsatte sitt sniffande på matpåsar och annat. Äntligen hade jag betalat (dyra pengar för denna upplevelse!) och sen kunde vi äntligen köra hem till Svante.


Vi har inte varit hos frissan på lääänge! Men hon är väldigt gullig i sin vinterpäls.


Om inte alltför lång tid ska vi sova. Frågan är bara var... Kanske är det lite plats i fotänden av sängen.

Häromdagen skulle jag värma ärtsoppa och hade oförsiktigt nog ställt kastrullen längst ut på spisen. Brak sa det bara och Sonja hade rivit ner kastullen, stuckit nosen i den och käkade soppa av hjärtans lust. Svante slickade vällustigt i sig det som skvätt ut på golvet. I flera dagar har jag torkat ärtsoppa från spisen, kylen, väggar och golv. Det blev upplysningsvis inte så mycket kvar  till oss... Som tur var hade jag gjort pannkakor också. Är faktiskt fena på att göra pannkakor. Tunna, fina och väldigt goda. Gör alltid några extra som kan få bli räkcrêpes senare i veckan. Kanske i morgon.
Har annars varit väldigt vegetarisk i veckan. I dag morots- och halloumibiffar. Inte alls fel!



Två bilder från eftermiddagen. Sonja med sin tjusiga lock i ögonbrynet och Svante i favoritposition - sova på mattes säng.





söndag 15 januari 2017

Kort resumé

Att titta på TV i sängen när Svante är i närheten är inte helt enkelt. Han föredrar att titta på matte.







...eller sitta på matte.

Till årsskiftet visade det sig att Sonja hastigt och (o)lustigt blivit lite skotträdd! Jag som alltid gottat mig åt mina skottfasta hundar. Hon fick inte panik, ingen svans mellan benen och inget flåsande eller hässjande. Men så fort det smällde ville hon hem, hem, hem! Tydligen kände hon sig trygg bara hon var innanför husets väggar. På nyårsafton gick det fint hela kvällen. TVn på hög volym, Svante lugnt snusande på sängen med Sonja. Vid tolvslaget blev det dock för tufft och då blev det reträttplatsen under skrivbordet.
Ändå känns det som jag gjort allting rätt. Mig veterligt  har hon inte blivit skrämd av någon förlupen smällare. När hon stretar i kopplet och vill hem gör jag ingen stor affär av det utan vi stannar, begrundar situationen och fortsätter sen i lugn och ro. Jag tycker inte synd om henne eller ömkar henne. Svante tittar förundrat och undrar varför hon löjlar sig.
Vi får väl se hur det går framöver.

I veckan som gick snöade det i Malmö, som vanligt på tvären.



En av grannarna skottade sin garageuppfart när jag gick förbi och konstaterade samtidigt att det antagligen var överambitiöst. Korrekt - bara någon timme senare började det regna och all snö försvann.

På nyårsdagen sade torktumlaren tack och adjö. Ingen större förlust för den var inte så särskilt bra. På onsdagen kom den nya om vi beställt. Husse och jag lyckade baxa ner den i källaren. Den väger "bara" 48 kg men det kändes som det dubbla. Efter mycken möda och stort besvär (speciellt från min sida) så står den nu på plats. Och funkar jättebra!

Sonja ser som vanligt, på vintern, ut som en teddybjörn. Husse vill att hon ska få behålla pälsen under  den kalla årstiden. OK säger matte och kanske är det bra för hennes pälskvalitet är inte som Svantes. Han fryser aldrig.




















fredag 23 december 2016

23 december

Nu håller väl alla på med att griljera skinkan, klä julgranen, slå in de sista klapparna och allt vad det vara. Så icke jag. Som den notoriska julhatare jag är blir det inga klappar. Skinka däremot. Den griljerade jag i går. Julgran - nä. Ta in friska träd i huset för att sen kasta ut den några veckor senare...

I kväll får det bli fredagstacos.

Numera klipps Sonjas klor hos veterinären. Ingen annan vill, inte ens Trim-Lotta som är en baddare på all sorts hundskötsel. Hon t.o.m. skrapar tandsten på Svante!
Nåväl, för ett par veckor den var vi hos tant doktorn för att klippa klor. Sonja fick lugnande spruta som de flesta hundar somnar av.



I väntan på att Sonja ska bli sömnig.


Sonja är sömnig


Men inte sjutton sover hon. Till sist fick det bli rakning av ben, kanyl i en ven och lite "riktigt" sömnmedel.
Att klippa i hennes klor är som att klippa intorkad lera. När man till slut kommer in till pulpan är den också som lera! Ganska bra för jag vill att klorna ska vara superkorta. Då bryts dom nog inte så lätt.
Ja, sen vaknar hon igen och får komma hem till brorsan igen.

Annars fungerar saker och ting som vanligt. Båda hundarna är pigga. Sonja fortsätter att stjäla saker och Svante fortsätter att agera polis. Välsignade hund!

Tyvärr har Sonja hux flux börjat reagera på smällare. Det har hon aldrig gjort tidigare och det smärtar mig när hon blir rädd. Hon stretar i kopplet och vill bara hem, hem. Svante som genom alla år har varit helt skottfast undrar vad hon sysslar med.

I söndags blev jag äntligen färdig med mina egenhändigt hopsnickrade julkort. Samma sak varje år , sista minuten. Några skulle jag skicka med vanlig post. Satte således igång skrivaren och ut kom ett antal suddiga, kletiga kopior. Diagnostiken visade att bläckpatronerna var på upphällningen. Alltså iväg till närbutiken (före detta) för att skaffa nya. Så småningom blev det perfekta utskrifter.
Här är ett par av korten.
Ha en fin helg!



onsdag 2 november 2016

Ska man ha dåligt samvete för att man inte har skrivit något sen i maj? Lite gnager det ändå att jag inte har "hört av mig" på så länge. Det beror absolut inte på sjukdom - alla mår bra -och får närmast skyllas på bristande lust och energi.
Nog så.
Sommaren i det nya huset har varit lång och varm. Alla har anpassat sig bra och hundarna verkar trivas fint. Dom har upptäckt en ny sak. Det regnar bollar från träden här. Äpplen alltså. Jättekul och speciellt Sonja verkar uppskatta det nya leksakerna. Dom går att äta!


Nu är de flesta äpplena nedplockade från träden (god skörd!). Lite trist för en som inte är så förtjust i frukt men husse gillar äpplen så det blir väl åtgång.

Sonja har väldigt mycket kvar av sitt busiga beteende. Tackolov har hon slutat äta böcker, fjärrkontroller och annat sånt men nu har vi inte längre en hallgarderob som går att låsa. Även om det var med gummikilar från Clas Ohlsson. Nu hänger jackor och tröjor öppet vilket såklart inbjuder till att slita ner kläderna från sina galgar och plundra fickorna på hundgodis och b-påsar.
Och på tal att om slita ner kläder. Lämnar man inte garderobsdörrar stängda får man skylla sig själv.



Det här är Sessan. En ganska flegmatiskt mopsblandning som vi stöter på ibland. Hon har en suverän taktik att sätta sig på rumpan när Svante vill undersöka henne närmare.


Det bor MASSOR med hundar i grannskapet. Närmaste grannen är Maggie, en liten vit bichonblandning som kan vara rätt stöddig på sin sida häcken men som konsekvent vägrar att säga goddag till Svante när vi möts på gatan. Det är synd,  för Svante är otroligt artig mot tjejer och Sonja gör som storbror. Sen har vi Bonnie, en Jack Russel-blandning (bra kompis), Hanzon, thailändsk gatuhund, Bijoux och Sissou, små vita ulltottar. Vidare Kaiser, berner sennen, STOOR, och en massa vovvar till som jag inte vet namnen på.
Rent allmänt luktar hela omgivningen otroligt gott (tycker hundarna) och promenaderna blir ganska långsamma.
Den här lilla snödroppen stod plötsligt i trädgården i mitten av oktober. Är det inte lite fel årstid?



Sonjas val av gosedjur Kan tyckas något märkligt. En porslinsgås! Hon verkar gilla den mycket. Det är inte första gången hon hämtar den från platsen i fönstret. Fortfarande hel, märkligt nog.

tisdag 31 maj 2016

Efter flytt

Lite långt mellan inläggen. Tycker dock att jag har laga förfall efter alla flyttbestyr. Flytten resulterade i åtskilliga blåmärken, mycket träningsvärk och tre kilos viktminskning. Vissa saker tog det åtskilliga veckor att återfinna, vissa grejer har jag fortfarande inte hittat. Framför allt har jag inte saknat något av det som gick till Myrorna, Erikshjälpen och direkt till soporna.
Något som tog två veckor att hitta var hörlurarna till telefonen. Oerhört praktiskt att ha när man står som nummer 16 i kön till Telia Support. Ännu mer praktiskt när väl kommer fram och ska krypa på alla fyra på golvet och kolla sladdar och gröna och röda lampor. Nåja, allt går.
Just nu öser regnet ner och det åskar. Trots att alla väderprognoser säger sol och temperaturer upp mot 25 grader.
Hundarna har bestämt sig för att dom är vansinnigt trötta i dag och Svante sover i sängen och Sonja i sin nya favoritgrotta. mellan hurtsarna till mitt skrivbord.


Med huvudet på mina fötter. 
Hundarna har anpassat sig enormt bra till det nya boendet. Första veckan rantade dom i mina fotspår hela tiden men nu har dom funnit sig helt tillrätta. Sonja har förstås haft ett eldorado med att hjälpa till med uppackningen. Och innan vi lämnade den gamla bostaden passade hon på att dra ner en kartong ägg och sluka fyra råa ägg.
Och på tal om stöld, häromdagen hade vi en vän/granne på eftermiddagsfika. Medan vi inspekterade den lilla trädgården passade hon på att hoppa upp och sno ett wienerbröd. Hon morrade ilsket åt Svante som gärna ville smaka.



Det är fina promenadstråk i kvarteren. Dom här träden  har blommat färdigt och efterlämnat en brunaktig matta på marken. Men det var fint så länge det varade.



Äppelträdet har också blommat färdigt och tyvärr har vi inte hunnit beskära det i år. Men nästa år kanske.


Sov på min arm, natten gömmer...

Sonja har med tilltagande ålder blivit allt mera kelig och kontaktsökande. Ganska mysigt måste erkännas.
Huruvida dom saknar sin gamla, jättestora tomt och stora hus får jag aldrig veta men jag tröstar mig med att hundar inte "saknar" utan anpassar sig till nuet.











a

söndag 17 april 2016

Uppbrott

Jaha, det har hunnit gå en ansenlig tid sedan vi skrev senast. Omöjligt att rekapitulera två månader men en stor del av vintern har gått åt till att leta hus och att sälja hus.
Vi flyttar om en vecka från Malmös vackraste bostad till en mera pensionärsvänlig bostad. Enplanshus med källare under iaf halva huset.
Vi har inga mattor på golven, inga tavlor på väggarna, inga krukväxter pryder längre fönstren och vinkällaren är tömd.
Hundarna bryr sig mycket mindre än jag hade förväntat mig! Vi bär ut det mesta ur deras tillvaro men dom blir inte oroliga som dom annars kan bli bara vi packar en weekendväska.
I veckan tog jag med dom till det nya huset för att dom skulle få bekanta sig med nya lukter. Fast deras mattor låg förstås på golven...


video

Trädgården är inte tillnärmelsevis så stor som den vi har nu och den har grundligt genomsökts och markerats, speciellt av Svante.
Jag har försökt fokusera på vad vi slipper och inte på vad vi kommer att sakna. Vi slipper tre stora hus som ska underhållas, vi slipper trappan till andra våningen och vi slipper ge hästar mat varje morgon.
Sonja har haft ett par jobbiga månader med sin klor. Februari och mars har hon till stora delar ägnat åt att hoppa på tre ben. Omväxlande bak-och framben. Hon får smärtstillande och verkar inte särskilt besvärad. Vi har slutat springa till veterinären stup i ett. Det är minst lika jobbigt för henne och det blir definitivt billigare! Den trasiga klon faller förr eller senare. Nu har vi dock haft ett par lugna veckor och det är bara att hålla tummarna.

Sonja tar en paus vilande på flyttkartonger...



Husse och matte (mest husse) har burit tusentals böcker. Detta är bara några av sammanlagt av tio bokhyllor. Och ändå har vi kastat massor, Myrorna har fått åtskilligt och vänner har plockat till sig vad dom vill ha. Det tar liksom aldrig slut!


Undrar sååå vad budskapet är, Sonja.
Det blir inte mer i dag. Dags att börja tänka på mat till djuren. 








a

måndag 15 februari 2016

Superbloggaren återkommer...

Tänker inte ens försöka göra en resumé av den senaste tidens händelser. Minnet sviker och det är för mycket annat som snurrar i huvudet.

Men att den här snyggingen heter Svante kommer jag ihåg. Prinsen ligger i den röda soffan (suck) men har lite missat IKEA-överkastet som matte har lagt där som skydd. Det är väl OK, vi får väl kemtvätta kuddöverdragen med tiden.

Sonja är tyvärr inne i ett rejält skov av trasiga klor. Hon haltar än på höger bak, än på vänster fram. Just nu är det höger fram. Jag har slutat gå till veterinär varenda gång. Hon är superduktig på att hoppa på tre ben, hon vill ABSOLUT gå med på promenader och jag ger henne smärtstillande. Hon leker med Svante och är på gott humör. Hon förefaller lida mer av veterinärens ingrepp innebärande narkos, bandage och säkert lika ont.

Annars verkar hon äntligen ha fattat att TV-programmens skällande hundar inte finns utanför hennes revir.

video
Vi tittade på Cesar Millan och hon verkade begripa att skallen kom från TVn. Vanligen brukar hon springa till närmaste fönster och titta ut, skällande som en galning. Vi gjorde om manövern i dag, tittade på hundprogram och hon sussade i korgen utan att reagera! Fattas bara annat, hon blir tre år i morgon. Något ska man väl lära sig med åldern.


a

fredag 5 februari 2016

Nya hundar

Det bar värst vad tiden går fort! Jo, det var dags för trimning i måndags. Jag körde dit med två raggiga hundar...


och kom hem med två ursnygga vovvar som uthärdat nästan tre timmar på trimbordet.



Här har dom bytt plats, det är Sonja till höger nu.
Hennes klor ser ut som ett skämt. Någon klo är lång som en hajtand, en annan är på utväxt och några andra ser rätt normal ut. Nu har jag bestämt att värdera graden av hennes besvär och lidande kontra besök hos veterinären. Hon lider lika mycket av att vara sövd och bandagerad. Men det är inte kul med en kronisk åkomma som sätter ner hennes livskvalitet av och till.
Dock - hennes vinterpäls fyllde nog en halv sopsäck. Svante har en fantastiskt pälskvalitet men han uppför sig som en gangster under trimningen. Det är munkorg som gäller för att han inte ska äta upp oss. Sonja är snällare - hon protesterar ibland men inte så det blir ohanterbart.

Det här är resterna av min senaste brödpensel. Har redan köpt en ny. Sonja upprätthåller sin image som värsting. Hon blir snart tre år men valpfasonerna sitter benhårt kvar. Varje dag släpar hon ut korgen ur sovrummet, varje kväll släpar jag tillbaka den. Lämnar man diskmaskinen på glänt så nyper hon ett plastredskap, en osthyvel eller en slev. Sätter man inte i dörrstoppen i garderoben i hallen så ligger alla jackor och skor på golvet. Men hon är underbar ändå...



a