torsdag 18 maj 2017

Sommar!

Två månader sen jag gjorde ett inlägg! Det beror inte på sjukdom eller tidsbrist. Det är ren och skär lättja, brist på företagsamhet och allmänt motstånd mot att sitta vid datorn. OK, då kan man ligga i en solstol och skriva på paddan kanske.
Vi mår bra, hundarna njuter av att ha dörren till trädgården öppen - det blev hux flux 25 grader i dag. Äppelträden blommar och så gör även rhododendronbusken.



Husse rensar bort ogräs och mossa ur gräsmattan och de nerklippta rosorna vräker ur sig massor med fräscha blad. Snart kommer väl blommorna också...



Sonja är väldigt nöjd. Hennes älskade solsäng har äntligen kommit fram och samma gäller hennes favoritkudde. Tyvärr har hon lyckats få hål på kudden och sprider nu innehållet över gräsmattan. Det får bli tippen nästa gång vi åker dit.
Svante har varit hos Trim-Lotta i veckan. Jag bestämde förra gången vi var där att han ska få slippa det riktiga trimmandet i fortsättningen. Han tycker genuint illa om att bli ryckt i pälsen så nu är det klippmaskinen som gäller. Mindre är halva tiden på bordet. Han såg riktigt förvånad ut.


Skägg och ögonbryn får han dock behålla. Och godissuget är intakt. Han kan stå och fokusera på "hundskåpet" i evigheter i hopp om att det ska öppnas och han får ett grisöra eller ett kycklinglindat tuggben. Matte faller inte sällan till föga.


Den senaste veckan har det dock inte blivit varken grisöron eller tuggben. Inte Dentastix heller för den delen. Vi var hos tanddoktorn för ett par veckor sen och drog ut tre tänder som satt lite löst. Sen blev det restriktioner beträffande hårdtuggat käk. Torrfodret uppblött i vatten och filmjölk i stället för leverpastejsknäcke på kvällen. Det gick bra det också. Svante är inte kräsen när det gäller mat. Vi var på återbesök häromdagen och han har läkt bra så nu är det fritt fram igen.

Svante har alltid varit väldigt stöddig när vi möter andra hundar. Sonja har förstås lärt sig att när man möter hundar, ser katter eller fåglar ska man skälla och mopsa sig. Eftersom dom är fast i sina koppel och blir rätt upphetsade då ger dom sig på varandra i stället. Aldrig att dom skadar varandra men mötande hussar och mattar får nog intrycket av att jag brottas med två ilskna, agressiva och jättefarliga hundar. Så kan vi inte ha det! Att säga NEJ med strängaste rösten har ingen som helst effekt. Att försöka avleda på annat sätt funkar inte. Jag tror det är Memea som skrivit i någon av sin böcker att en vattenfylld Bliwtvål i fickan kan vara bra.



Min lösning blev vattenpistoler. (Fyrpack i leksaksaffären.) Lätt att ha i fickan, riktigt bra räckvidd på sprutet och synnerligen effektivt! En dusch i huvudet eller på rumpan tystar faktiskt den ettrigaste terriern. Jag vet att straff inte är den optimala metoden att fostra hundar men våra promenader är så enormt mycket lugnare nu. Tajmingen är förstås jätteviktig men jag behöver bara visa pistolen så förblir dom tysta! Vid hundmöten nu för tiden tittar dom bara och gissa om det renderar massor med "Bra!" och godisbitar. Fungerar även bra i trädgården där grannens lilla vita trasselsudd ibland dyker upp på andra sidan häcken. Hon kan vara rätt kaxig när hon är på sin sida stängslet men är så lagom stöddig när vi möts på promenader. Jag har försökt får husse och matte att förstå att Svante är otroligt artig och snäll mot tikar men jag tror inte dom riktigt vågar. Trasselsudden själv ser mest förskräckt ut. Hade dom fått lukta varandra i rumpan ordentligt hade nog relationerna kunnat bli avsevärt bättre...