söndag 31 mars 2013

Svante - irländsk terrier

Irländsk terrier
"Svante är den mest sympatiska hund jag någonsin har träffat". Ett omdöme från en av våra vänner. Det värmer en matte långt in i hjärteroten.
Svante är en irländsk terrier, född på Sveriges nationaldag 2007 och kommer från kennel MerryMac i Kalmar. Irländarna hör inte till de vanligare raserna i Sverige och vi möter ofta människor som beundrar den vackra mahognyfärgen i hans päls och som konstaterar att han verkligen ser ut som en hund. Lagom storlek, högbent och med en nos som är mycket lämpad att lukta med. Praktiska öron som kan vinklas åt olika håll beroende på varifrån ljudet kommer och som inte är disponerade för infektioner eller ansamling av smuts. Hela hunden utstrålar styrka och funktionalitet. Han påminner om Lufsen fast han är röd.

Rasen kommer, som framgår av namnet, från Irland. Tanken är att den ska vara gårdshund, d.v.s. en alltiallo. Den ska hålla rent från möss och råttor, vakta gården, vara sällskap åt sina människor och fungera som hjälp vid jakt.
En irländare ska vara morsk och orädd och kallas i sitt hemland för "daredevil".

Förberedelser
Med min något präktiga läggning rusar jag förstås inte iväg och köper hund utan att vara väl förberedd. Jag hade längtat efter hund hela livet och när tillvaron äntligen började te sig hundvänlig var det dags. Nytt boende och nedtrappning av arbetstiden. Att skaffa en hund som ska tillbringa dagarna i ensamhet hemma är inte tänkbart för mig.
Jag läste ett antal böcker, såg hundprogram på TV och besökte hundutställningar för att träffa uppfödare och hundar.

Här är en del av mitt hundbibliotek. Det saknas några böcker som är utlånade med som ändå bör nämnas. Kontaktskontraktet (Eva Bodfält), Cesar och hans hundar (Cesar Millan) och Zelda och meningen med att ha hund (Åsa Nilsonne). Möjligen kan några böcker ha förirrat sig till andra platser i huset.

lördag 30 mars 2013

Att välja valp eller ta vad man får

I mina hundböcker står mycken klokskap om konsten att välja valp. Jag valde ras och jag valde uppfödare men valp fick jag inte välja. Vi hade tänkt oss en tik, men Gertrud sa direkt att någon flicka kunde det inte bli. Om jag kunde tänka mig en hane skulle det däremot vara möjligt. Kullen bestod av tre hanar och tre tikar. Efter ett par timmars övervägande bestämde vi att det gick lika bra med en kille. Fast då kunde det inte bli en Alice utan det fick bli en Svante i stället.
När valparna var fem veckor besökte vi de små och och de var alla lika framåt, sociala och busiga. Tre killar! "Hur ska jag kunna välja?" sa jag. "Jag väljer" sa Gertrud. Det kändes faktiskt väldigt bra.

Fem veckor - kanske Svante...


När jag tre veckor senare kom tillbaka till kenneln i sällskap med min syster Marianne bjöds vi in i köket och blev presenterade. "Det här är Svante." Han rumlade som bäst runt med sin mormor Meghan som bokstavligen sopade golvet med den lille. Han var måttligt intresserad av oss och föredrog att leka med sin mormor.
Svante, Svante min älskade hund! Så otroligt tacksam jag är att Gertrud valde just dig!
"Han är en matglad rackare", sa Gertrud. Hur i hela friden kan hon veta det om en sån liten batting tänkte jag. Men så rätt hon hade. EN enda gång har han sagt nej tack till mat och då var han magsjuk. Annars är det någon labradorgen i honom som säger, att mätt blir man aldrig.

Alla mina böcker hade varnat mig för hemresan, mötet med det nya hemmet och första natten utan mamma och syskon.

Här är vi på väg hem till Malmö i bilen.

Som alla kan se - Svante sover lugnt i sin pappkartong och tar resan med upphöjt lugn.


Vi rastar en stund i den småländska skogen.

Och så är vi hemma. Här busar Svante med "moster" Marianne. Inga som helst tecken på vilsenhet eller osäkerhet.

fredag 29 mars 2013

I väntans tider

Tanken att skapa en blogg om hundarna är att dels att skriva dagbok och dels att dela med mig om vedermödorna att ha TVÅ irländska terriers. Svante blir sex år i juni och har varit hos hos sedan han var åtta veckor. Vid ca tolv veckors ålder såg han ut så här.


Vacker, smart, självständig men ändå otroligt lätt att ha att göra med. Olyckskorparna var många. "Herre Gud, en irländsk terrier - dom kommer att få problem." "Vi hade en sån en gång och den var inte riktigt klok." "Vet ni vad ni ger er in på?"
Vi har för avsikt att utmana ödet ännu en gång. Om mindre än tre veckor kan vi hämta Svantes lilla "syster" Sonja.
 Foto: Birgitta Sköld

En av dessa två små flickor blir det. Här är de 3,5 veckor gamla.

Tyvärr måste jag konstatera att dokumentationen från Svantes uppväxt nästan inte finns. Visserligen skriver jag dagbok, men anteckningarna från andra halvan av år 2007 är ytterst sparsamma. Det kan bero på att jag var upptagen med valp. Jag ångrar förstås i dag att jag inte har noterat mycket mer. Bilder finns - hundratals - men som vanligt ligger de i mappar i datorn som inte säger så mycket.
I väntan på Sonja tänkte jag därför skriva lite om Svante och hans liv hittills.

Alla foton är "familjefoton" om inte annat anges.