måndag 29 april 2013

Snuvigt

I dag är det soffhörnan och god bok som gäller. Ett elakt virus har mig i sitt våld och näsan formligen droppar om jag böjer mig fram! Alltså halvligga med bok på magen.
Barnflickan Siri är tillbaka och det underlättar en hel del. Hon sysselsätter valpen med till synes meningslösa lekar men båda verkar att trivas. Sen sover dom ett par timmar.

Sonja har ingen som helst respekt för kompostgaller. Hon krafsar, biter och gnyr för att forcera dom. Både Svante och Siri har i späd ålder fått kompostgaller över sig och avhåller sig därför från att komma för nära. De vuxna blir väldigt upprörda när Sonja kastar sig fram mot gallret. Svante skäller uppfordrande. Vet inte riktigt om han försöker varna eller om han berättar att det är förbjudet område på andra sida. Kanske måste man arrangera en liten "olycka"...
De vuxna hundarna skulle med lätthet kunna hoppa över gallret men det gör de inte.

Det finns många roliga appar! Ett litet Sonjacollage.

lördag 27 april 2013

Fredagsfest

Dagen har fortlöpt enligt numera känt mönster. Äta, sova, leka. Nu kommer ju inte lektanten Siri att vara här på ett par dagar så Svante fårväl försöka ersätta henne så gott det går.
I kväll ska vi gå på fest och Sonja ska med... Tur att vi har toleranta vänner. Svante får vara hemma med moster. Matte har packat ren fleecefilt, vattenskål, leksak - dock inte med pip - ett litet, strimlat grisöra samt de obligatoriska bajspåsarna. Tror nog en rulle hushållspapper får gå med också.

Omhändertagande på alla nivåer


Jag misstänker att kvällens övningar kommer att bli tröttande och inser att rapport får följa i morgon.

##

Och i dag är det i morgon... Dagen efter i flera bemärkelser. Det var väldigt mysigt att vara på fest med alla goa vänner. Massor med god mat som Sonja också fick smaka av. Jag hade bara gett henne halv ranson av kvällsmaten, väl medveten om att det skulle bli en del smakbitar under kvällen. Hon skötte sig utmärkt och en bit strimlat grisöra är aldrig fel att ha med sig.
När värdfolket övertygat mig om att det faktiskt inte gjorde något om hon kissade på mattan lät jag henne löpa fritt. Barnbarnen kissar också på mattorna ibland...
Hon hade jättekul och fattade snabbt vem som var chef i köket. Hon hade många frivilliga knän att sova på när hon så småningom blev lite trött.
Svante hade nog också en mysig kväll. Han var inne hos moster som hade middagsbesök av två vänner och sen fick han sova i mosters säng.
Vi kom hem efter midnatt och det betydde att Sonja tog sovmorgon ända till klockan sju. Rekord!

Foto Marianne Stale

Detta hoppas jag inte ska upprepas. Hunden sitter i knät och får slicka efterrättsskeden. Här slirar väl mattes omdöme en smula. Hundar ska inte tigga vid bordet och de ska definitivt inte sitta med och slicka.

fredag 26 april 2013

Ett par dagar till

Det var värst vad dagarna går fort!
I tisdagskväll var Sonja och jag på bokcirkel hos Yrsa i Staffanstorp. Ett antal hundnördar träffas varannan vecka och diskuterar böcker vi har läst - eller inte läst. De senaste dagarna har jag inte läst särskilt mycket. (Mer än några sidor i en deckare på kvällen.) Det blir ofta livliga diskussioner och en sak är i alla fall säker: Jag har lärt mig massor med hundspråk sen Sonja kom. Och så väl hundarna verkar förstå varandra.
Sonja skötte sig bra hela kvällen. Hon fick knapra på ett grisöra och låg i sin tygbur och spanade på diverse andra hundar. Svante fick ta över örat när vi kom hem.
Det är förresten märkligt att alla dess hundmänniskor är kvinnor. Manliga nördar ägnar sig nog inte åt läsecirklar.
Har fortfarande inte löst problemet med överföring av video. Jag lade en snutt på Facebook så länge.
I dag har det varit sol hela dagen och hundarna tillbringar större delen av dagen utomhus. Sonja går in med jämna mellanrum och sover ett par timmar i köket.
##
Efter ännu en lugn natt vaknade vi 5.30 till en något gråmulen morgon. Så länge det inte blåser är jag tacksam.
Siris ankomst på mornarna inleds med att genast leta upp bebisen. I dag kom hon rusande upp i sovrummet där Sonja låg och morgonmyste. Båda blev lika saliga över återseendet. Börjar nästan tycka synd om Svante som närmast degraderas till betraktare av tjejernas lekorgier.


tisdag 23 april 2013

Nya hyss

Det går inte riktigt bra med överföring av video. Undrar vad jag gör för fel...
För övrigt är ju världen konstig nu för tiden. Man fotograferar och filmar med telefonen och man ringer med datorn.
Sonja hittar på en del saker som Svante aldrig gjorde som valp. Ganska många saker faktiskt. I dag högg hon Svantes matskål och stack iväg med den. Siri blev mycket upprörd och morrade länge och hotfullt. Sonja släppte skålen med en brak i stengolvet varpå Siri tog matskålen och sprang ut på gården. Då gav sig Sonja i stället på den rostfria stålställning där mat- och vattenskålar är placerade. Allt vatten tömdes ut på golvet, vattenskålen lyftes bort och Sonja stack med ställningen. Himla kul tyckte hon medan de stora hundarna började se allt oroligare ut. Detta flagranta brott mot så heliga ting som mat- och vattenskålar borde matte verkligen ingripa mot.
Tack och lov köpte jag en annan konstruktion av skålhållare till Sonja.


Jag tror att man behöver mänskliga händer för att pilla upp en skål ur den här. Fast med den här valpen kan man inte säkert veta.
Min aktning för Siri stiger. Hon har ett otroligt tålamod när det gäller att leka med Sonja. Dessutom tröttar hon ut busfröet på ett effektivt sätt. Sonja sover i timmar efter en dust med Siri.



Klockan närmar sig elva och just nu ser det ut så här. Sonja i den rutiga röran. Kanske läge att äta frukost.

måndag 22 april 2013

Siri presenteras

Sonja smyger upp vid halvsextiden, går in i badrummet och använder det som - ja, just det - som toalett! Ganska fiffigt tänkt. Lätt som en plätt att städa. Torka kakelgolvet och spola ner den lilla lorten i toan. Tanken är förstås att vi ska uppnå att det blir ute sen.

Vi har haft fritt från dagisvovven Siri en vecka. Först inskolning av Svante/Sonja. I morse var det dags att introducera Siri. Inga som helst problem. Det visar sig att Siri är som klippt och skuren för barnvaktsjobbet. Och en perfekt lektant är hon också. Hon tog genast Sonja till sitt hjärta och glömde nästan bort sin fästman Svante. Hon är klart mera lektålig än Svante. Hon rullar runt, ligger på rygg och Sonja får bita och klänga så mycket hon vill. Det största problemet är egentligen att Siri orkar så mycket mer. När Sonja nästan svimmar av trötthet och går till korgen så ligger Siri på golvet och gnäller. Lek mera med mig!
Jag måste köra och köpa mera lever. Det hemlagade levergodiset försvinner i rasande takt. Varje gång jag ropar "kom" rusar tre hundar fram. Visserligen positivt att även de stora bryr sig om min inkallning men det går som sagt åt mycket godis.

##
Levern är nu på torkning i ugnen. Det luktar inget vidare. Om drygt en timme börjar den nya omgången av danska Borgen. Det ser vi fram emot.
Egentligen skulle jag presentera i liten videosnutt i dag. Med lekande irländare. Något gick snett och jag får göra ett nytt försök i morgon.

Valpcollage


söndag 21 april 2013

Blåsig söndag

Visserligen sken solen hela dagen men oj så kallt och blåsigt det var. Sonja har somnat på sängen och Svante går kvällspromenad med husse. Sen ska han ha sitt godnattgodis, en pinne Dentastix.
Vissa rutiner är viktigare än andra tycker Svante.
I dag har Svante lekt med Sonja. Hon har börjat förstå hur man uppför sig artigt (nåja). Han släpper t.o.m. sina tennisbollar framför fötterna på henne. Vi har inte en chans att ta en boll ifrån honom. Han är alldeles för snabb.
Sonja reagerar fint när jag berömmer henne i samband med alla dessa otaliga toabesök. Hon kommer rusande efter en chihuahuabit så fort jag säger "duuuktig". Möjligen tror hon att ordet betyder "kom". Å andra sidan kommer hon skuttande även när jag ropar "kom". Det kan kanske vara något med rösten... Dags att börja träna inkallning. Nu är smekveckan över och i morgon är det dags att göra en mindre träningsplan.

Foto Marianne Schmidt

lördag 20 april 2013

Poletter trillar ner

De senaste dagarna verkar det som om det har trillat ner en del poletter hos hundarna. Svante har resignerat, inser kanske att den lilla minihunden ska stanna. Han har blivit mer tolerant, viftar med svansen när han ser henne och kan t.o.m. nedlåta sig att leka lite med henne. På sina egna villkor visserligen men hon verkar acceptera villkoren. Inget bitande i svansen eller pungen.
Sonja, som ju har mycket att lära sig, har plötsligt fattat sambandet mellan kissa/bajsa ute, duuuktig vovve och en godisbit. Hon tittar faktiskt på mig när jag berömmer henne. Hon verkar också förstå att godiset ligger i mattes vänstra ficka.
Dessutom har hon också begripit, att när man är trött går man in till korgen i köket, somnar och sover ett par timmar. Oavsett om någon är inne eller inte! Är det inte tecken på att hon känner sig trygg?
Hon har också fattat att hon är välkommen till gårdens tre hushåll. Till matte och husse där också Svante bor, till "moster" Marianne och till Lotta och Otto (snart fyra år). En första ljuvlig vårdag som det har varit i dag är det bara att promenera runt och besöka alla.
Att godisbelöna en liten valp (jämfört med Svante som slukar vad som helst i ett nafs) är knepigt. En aldrig så liten bit levergodis tar en evighet för Sonja att knapra i sig. Jag har en påse foder för chihuahua junior. Matbitarna är förstås anpassade till väldigt små hundar och till den kategorin räknas definitvt Sonja. Perfekt! Hon gillar dessutom dvärghundsmaten.

Chihuahuamat - junior

I dag har Julia varit på besök. Julias husse kunde inte bärga sin nyfikenhet på nykomlingen och tog en långpromenad hit för att kika på henne. Mötet utföll till belåtenhet. Svante blev överlycklig över att få en vuxen lekkamrat, Sonja var till en början lite avvaktande för Julia kan vara aningen skällig och Julia tog den lilla barnungen till sitt hjärta. Sin vana trogen lade hon sig på rygg och Sonja kunde inspektera henne i lugn och ro.











torsdag 18 april 2013

Koppelpromenad eller roliga halvtimmen

Jag måste skriva en snutt till i dag.
Vi koppeltränade lite i går men det gick väl inte så där lysande. Eftersom jag är ensam hemma med hundarna i dag och eftersom Svante tvunget ska utanför grindarna på bajspromenad gavs endast ett alternativ. Ta med Sonja också. Tänkte att det nog går bra om Svante är med och visar ur man gör.
Sonja bet i sitt koppel och i Svantes koppel och hon for omkring som en vessla medan Svante tålmodigt väntade på att matte skulle reda ut koppeltrasslet.
Svante skötte om vad han skulle. Sonja lade en prinskorv precis på gångstigen. Duuktig flicka! Det var i alla fall utomhus. Jag fick fumla med två koppel, bajspåse i 8-10 sekundmeter och samtidigt hålla koll på eventuella kaniner som skulle få Svante att göra en tjurrusning i kopplet.
Sen kom Doris. Rhodesian Ridgeback och kompis till Svante. Hennes husse undrade oroligt om han vågade släppa henne lös och jag sade att det går bra. Doris var för en gångs skull inte så intresserad av Svante. Den lilla hunden var mera spännande. Sniff, lukta, lekinvit. Sonja blev inte precis rädd men avvaktande försiktig. Hon har kanske inte träffat en så stor hund tidigare.
Efter cirka en halvtimme var vi tillbaka hemma och Sonja gick direkt in i köket och lade sig att sova.
Så mycket en liten valp ska lära sig!
Målet är att kunna ha Sonja okopplad framöver. Det går säkert bra så länge hon är så här liten. Svante var som valp onödigt självständig men jag upplever att Sonja är mer intresserad av att följa böckerna - dvs att kolla var matte, husse eller Svante finns och springa dit. Vi får se.

Matte går kurs hos Svante

Har bestämt mig för att gå kurs hos Svante. Bebisen Sonja förstår omedelbart vad han säger och jag kan ta lärdom av det. På fyra dagar har han lärt henne att du biter inte dina kompisar, du tar absolut inte deras mat och man uppträder artigt mot varandra. Vill du dricka före mig är det OK och vill du leka med mina leksaker är det också tillåtet. Och sov för all del i min korg. Jag kan sova i sängen (där kommer du inte upp!) eller på mattan.
Svantes budskap är tydligen kristallklart för Sonja. Ett kort men tydligt morr. Lyder hon inte blir det morr plus nafs i luften. Envisas hon därefter blir det ett tjyvnyp så att hon piper till. (Har bara hänt en gång så här långt.)
I alla mina böcker står massor om ledarskap, flockledare, vad man gör om hunden försöker "ta över ledarskapet" och jag vet inte allt. Ursäkta Cesar, men det finns författare som hävdar att man aldrig kan ses som flockledare av hunden. Vi saknar signalerna - öronen, svansen, kroppshållningen. Att vi står för resurserna fattar hunden ändå. Mat, promenader, gos och mys. Och att det till syvende och sist är människan som bestämmer i blandflocken.

Här är dock en flockledare värd att följa.
Foto Christian Schmidt
I några av mina böcker står det att man ska försöka efterlikna tiken, dvs morra. I andra böcker står det: "Morra aldrig åt valpen."
Någon sa också en gång att var och en blir salig på sin fason. Tror bestämt att det var Fredrik den store av Preussen.
Jag har ingen speciell guru men försöker kombinera tålamod, tid, konsekvens och positiv förstärkning. Lagom fasta rutiner med små överraskningar då och då. Viktigt också att försöka få hunden att verkligen förstå vad man menar. Sonja vet ju ingenting ännu. Hon vet inte vad hon heter, har ingen aning om vad "nej" betyder och när hon kommer rusande så säger matte "kom". När hon presterar något av värde på gräsmattetoaletten säger matte "duuuktig Sonja, braaa". Hon fattar ingenting. (Svante däremot undrar vad han har gjort som renderar honom både "duktig" och "bra" och han förväntar sig en godisbit.)  Händer en olycka inomhus ser jag det för sent och kommentarer är överflödiga. Men så småningom!
Svante är lite nedstämd för hans "kusin" Christian har åkt hem tillsammans med sin lille son. Christian är Svantes favoritlekkompis.
Sonja sover. Hon har missat två-målet men jag tänker inte väcka henne!



onsdag 17 april 2013

Trädgårdshjälp

I dag har hundarna hjälpt till att sätta lökar. Husse placerade ut de olika påsarna där han tyckte att de skulle grävas ner. Sonja flyttade hjälpsamt nog om ordningen så att påsarna hamnade någon annanstans, för det mesta mitt på gräsmattan. Husse grävde i rabatterna och matte pillade ner lökar. Sonja tog lökarna i munnen och stack iväg. Matte fick till slut ge henne en egen lök som hon noggrant skalade, gnagde på en stund och sen kom hon och hämtade en ny lök. Jag misstänker att irisar och gladiolusar kommer upp i en helt annan ordning än vi hade tänkt oss.
I övrigt har lilltjejen haft jobbiga dagar. I dag har hon sovit större delen av eftermiddagen. Nu när det snart är sovdags är hon förstås otroligt pigg. Dålig planering!
I morse hände den första lilla olyckan på sovrumgolvet. Det var oundvikligt. Eftersom buren inte fungerar och hon har sovit i Svantes korg i natt pep hon inte när hon vaknade. Hon steg upp tyst och snällt - och kissade förstås på golvet. Sen började hon leka med en pipleksak och då vaknade jag naturligtvis.
Solen och värmen har gjort att ytterdörren har varit öppen hela dagen. Sonja har tränat att gå i trappor. Inga problem längre. Alldeles nyss hoppade hon ner från sängen. Jaha, det kan hon tydligen också.
Så här ser hon ut när rusar mot Christians kamera.

Foto Christian Schmidt

tisdag 16 april 2013

Snart dags för tredje natten

I dag kom äntligen våren! Efter ganska tät dimma på morgonen lyckades solen till slut tränga igenom och det blev en härlig dag.
Sonja fixar nu yttertrappan ganska bra. Uppför är inga problem. Nedför går det sisådär. Det betyder att hon med öppen ytterdörr kan välja själv. Och helt fantastiskt är att hon faktiskt spontant går in i köket och knyter ihop sig i Biabädden. Hon bryr sig inte ens om att köket är tomt på både människor och hundar.
Just nu härjar hon svårt i sovrummet. Eftersom buren inte funkar får den förpassas tillbaka till källaren. I stället två kompostgaller in, som ska dölja de värsta härvorna av elsladdar.
Hon har demolerat senaste numret av Hundsport. Papperskorgen har fått flytta upp på skrivbordet. Det är jag van vid. Siri kan också få för sig att tömma den på sitt innehåll. Speciellt om den luktar Marabou Helnöt eller Dentastix.


På trappan i solen
Tack högre makter, hon har somnat i Svantes korg! Tyvärr måste vi nog ut på gården en sväng till innan det är definitivt godnatt. Annars är det sannerligen en underbar syn med en sovande valp.
Svante sover skönt på min säng. Och han ska också ha en kvällsrunda. Men han fattar i alla fall att efter den är det sova som gäller.
Oj då, det vackra vårvädret hade förbytts i ett vårregn. Svante är ju van vid väder så det bekymrar inte honom. Lilltjejen kissade omgående så vi kunde gå in direkt. Men kallduschen resulterade i att hon nu är pigg som en mört igen.
Som sagt - det är dags för tredje natten.

Smart valp

Andra natten väntar. I går tyckte jag att jag var rätt listig som hade burit upp den stora, mjuka hundburen från källaren. Bra för liten valp att sova nära matte med en lugnande smekning då och då om det känns för ensamt. Samma koncept i kväll. Plötsligt hör jag små trippande steg på golvet. Sonja har lyckats krångla sig ut vi "taket". Fint, då stänger matte taket med dragkedjorna och går sen in i badrummet för tandborstning. Liten kall nos mot benet. Men hallå! Hur gick detta till? Dragkedjorna på kortsidan var inte helt stängda och genom en minimal öppning har hon lyckats ta sig ut. Tredje försöket. Alla dragkedjor ordentligt stängda. Sonja gnäller, ylar krafsar. Jag förstår henne men följer här mina böcker. Ingen vinst genom att gnälla och bråka. Jag fick stå ut med ett antal minuters missnöjesyttringar innan hon tystnade. Och var ligger hon nu och snusar belåtet? På tvären i sängen. Hon får jättegärna ligga där, hoppas bara att hon inte ramlar ner. Motoriken är inte riktigt perfekt ännu.



Efter knappt två dygn med Sonja misstänker jag att hon är rätt smart. Hon vet redan vart man ska gå när man vill dricka vatten. Hundarna har tre "vattenhål". Hon vet var maten står (eller kanske hon luktar) och hoppar och klänger på skåpen för att markera att hon är hungrig. Vilket hon verkar vara mest hela tiden.
Under samma knappa två dygn har ännu ingen olycka skett inomhus. Nu har vi det ju fint ordnat som bara kan gå rakt ut på gårdsplan och gräsmatta. Dessutom är jag ju som bekant påläst. Ut efter mat, sömn och lek. Hittills har det fungerat till hundra procent. Men det kommer förstås bakslag. Det räknar jag med.

Svantes inställning blir alltmer skeptisk. Det som från början verkade vara en trevlig lekkompis har visat sig vara en efterhängsen piraya. Han verkar närmast lite rädd för henne och väljer att hoppa undan när hon närmar sig. Han frågar 1) varför tog ni hit henne och 2) hur länge ska hon stanna?

Nu står jag inför valet att lyfta ner sovande valp i buren eller låta henne ligga kvar i sängen. Hon ligger mitt i sängen nu. Alltså till höger eller till vänster om henne... Ja, så får det nog bli.

 ###
Nu är det middagstid tisdagen den 16 april. Vi somnade alltså i sängen tillsammans och vaknade 05.45. Har den här hunden inbyggd klocka? Jag var ensam i sängen och Sonja låg i Svantes korg. Svante låg på golvet. Hur hon kommit ner vet jag inte men hade hon ramlat så hade hon väl skrikit.
Inom loppet av ett par timmar hade Sonja kissat, bajsat glufsat i sig en dl uppblött torrfoder och haft ytterligare ett par lyckade toalettbesök på gården. Som tur var nedförde hon fyra rullar bajspåsar i boet. (Tack för det!) Det går år en hel del.
Nu har hon sovit ett par timmar, Svante har fått välbehövlig vila och nu är det lekdags igen!


måndag 15 april 2013

Sonja kommer hem fortsättning

Dag två startade klockan 05.45. Ganska OK faktisk. Det började pipa i den tillfälliga valpburen och Sonja tyckte det var dags att vakna. Ut på gården. Väderfolket har sagt att våren skulle komma den här veckan men riktig så kändes det inte. En kylig vind och åtta grader.
Frukost, en slurk vatten och vi var redo för en ny spännande dag.

Svantes initiala förtjusning över sin nya kompis övergick till avvaktande misstänksamhet. Han kan inte riktigt bli av med henne. Hon rusar efter honom som en ettrig broms och visserligen har Svante hög tröskel men det får finnas gränser! När hon biter honom i pungen är måttet rågat. Då fräser han ifrån. Eller när hon tycker att hans mat också är hennes. Då får hon en tydlig tillrättavisning. Det fina i kråksången är att hon fattar direkt. Det kallas visst hundspråk. Jag ska försöka att inte lägga mänskliga aspekter på Svantes uppförande. Den lilla måste lära sig lite hyfs och gott uppförande.

Inga problem med barn heller. Foto M Scmidt


Så oerhört tröttande det måste vara för en liten valp att under loppet av några timmar åka bil, träffa nya människor och en ny hund. Att hamna i en miljö där det luktar väldigt annorlunda i jämförelse med kenneln. Efter några timmar tog tröttheten över.


Svante, som framemot slutet av dagen försökte undvika Sonja, tog sin tillflykt till sin soffa och sitt fönster. Dit kan Sonja inte hoppa upp. Ännu!

söndag 14 april 2013

Sonja kommer hem

Så var det alltså äntligen dags att hämta Sonja.Vi blev begåvade med en liten tjej som redan hos uppfödaren utmärkt sig som en värsting. Tuff, framåt och väldigt påhittig. "Lycka till!" sa gamle husse och så tog vi fan i båten och körde hem.

Sonja trygg i famnen på Sarah.


Hemresan avlöpte utan några problem och hemma på gårdsplanen väntade Svante. Man kan inte precis förbereda hundar på vad som ska hända och Svante såg uppriktigt förvånad ut över den pyttelilla nykomlingen. Sonja utnämnde omedelbart sin storebror till idol nummer ett.

Möte mellan stor och liten. Foto M.Schmidt

Det börjar bli sen söndagkväll och fortsättning får följa i morgon. Med fler bilder och mer berättande om hundarnas första dag tillsammans. Just nu sover båda efter en händelserik dag.

lördag 13 april 2013

Valpsäkrar hemmet

Vi tänkte begränsa Sonjas rörelsefrihet en aning till att börja med. Dom läcker dom där små. Det är dock inte lätt i ett hus som i stort sett saknar dörrar på nedervåningen. Alltså kompostgaller fram, mattor bort från kök och hall. Kanske måste kökshanddukarna också bort. Den lilla damen är rätt intresserad av att riva ner sådana.
Och sen är det alla sladdar! Och skor. Vi är rätt duktiga på att ställa skor i garderoben. Svante rör aldrig våra skor (han har egna) men Siri är inte att lita på. Och veden till öppna spisen... Det är mycket att tänka på.
Jag har inget minne av att vi hade särkilt mycket bestyr med Svante. Visserligen tuggade han sönder mina glasögon, som jag oförsiktigt nog hade lagt på nattygsbordet. Jag köper glasögon väldigt billigt på Internet men den tusenlappen fick belasta mitt dumkonto. Det var bara att omedelbart maila och beställa nya. Samma båge, samma progressiva slipning. Glasögon förvaras sen dess högre upp.
Undrar om hundarna vill sova i samma korg... Svante brukar börja i sängen men det blir för varmt så han  hoppar ner rätt snabbt. Han sover ibland i korgen, ibland på mattan. Han är inte så nogräknad.
Vi får se hur det blir i morgon...

torsdag 11 april 2013

Hundutställning och MH

Jodå, visst har vi "ställt" Svante. Kanske sex-sju gånger och man måste säga att hans karriär i utställningssammanhang är oerhört jämn. Han blir tvåa eller trea i stort sett varje gång. Eftersom rasen är liten så är det inte jättemånga hundar i varje klass. En kort sammanfattning är att han aldrig fått en 2:a, han har ett par HP, tre CK och faktiskt ett cert. Certifikatet - det ska erkännas - fick han utan mördande konkurrens.
För den oinvigde - strunt i vad alla dessa förkortningar betyder. Han är en rätt snygg kille helt enkelt men inte tillräckligt. Mycket trevligar är dessa axplock ur domarnas kritik. Fritt översatt - ibland - från engelska och tyska.
Rör sig mycket väl. Utmärkt pälskvalitet. Utmärkt temperament.
Ytterst tilltalande hane av rätta modellen...korrekt päls, rör sig elegant.
Vackert, välskuret huvud, utm. bett...Trevlig och välvisad. (Poäng till matte också!)
Excellent dog, super type...in excellent condition.
En mycket trevlig hane med bra proportioner. Kraftfullt maskulint huvud med bra uttryck...Visar upp sig fint.

Skönhetstävlingar i all ära. Vi tycker förstås att han är vackrast i världen. Så här långt i alla fall. Snart ska han få konkurrens av Sonja!



Debuten på Malmö Valputställning
Mest stolt är jag ändå över hans MH-test. (Mentaltest för Hund.) I korthet innebär det att man går ut med hunden i skogen tillsammans med en testledare. I skogen väntar en rad utmaningar och läskigheter. Hunden ska träffa och leka med okänd person. Hunden ska i ett antal minuter stå vid sidan av föraren och observeras hur stressad den blir av passiviteten.  Hunden ska palla för blå overall som plötsligt far upp vid sidan om stigen. Senare på samma stig rasslar en järnkedja i ett metalltråg och längre fram väntar två spöken som sakta lösgör sig ur skogen och närmar sig hund och förare.
Det sista momentet är skott. Sammanlagt fyra. Två skott avlossas i skogen medan hunden busar med matte (eller var det kanske testledaren?) och två skott när hunden inte gör något speciellt.
Svantes inställning till evenemanget verkade vara: Kul! Spännande skog det här.
"Roligt att någon okänd person vill leka med mig. Står du stilla så väntar jag tills du aktiverar dig igen. Jag vet att du är lite lat, matte. Mycket oväntade saker i den här skogen, men om du inte blir rädd så blir inte jag det heller. Varför har dom där människorna klätt ut sig till spöken? Jag pinkar på en björk."
Summan av det hela blev att hans MH utföll till belåtenhet. Testledaren gratulerade oss till en mycket trevlig och stabil hund.


lördag 6 april 2013

Svante och hans vänner

Julia

När det gäller Svantes vänner tänkte jag begränsa mig till hans irländska kompisar.
Den första han träffade, efter mamma och syskon, var Julia. Svante var nio veckor och Julia ca 1,5 år.
Julia hade godheten att lägga sig på rygg och Svante försökte genast att dia henne.



Detta möte blev början till ett förhållande som till alla delar är utmärkt. Hundarna älskar varandra och när vi reser bort bor Svante hos Julia och när Julias husse känner för en tripp någonstans så bor Julia hos oss. Med jämna mellanrum träffas vi och rasar runt på gräsmattan och gårdsplanen. Nåja, hundarna i alla fall.


När de inte rasar runt vilar de en stund på trappan.

Julia är stans värsta kaninjägare. Åtskilliga gånger har hon lyckats smita ut när någon är oförsiktig med att stänga grinden eller dörren till stallet. Att gå runt och leta och ropa är inte en bra idé. Så länge hon ser och hör oss blir hon bara djärvare. Senaste gången (vilken jag hoppas blir den sista) tog jag hjälp av några småkillar på cykel som ombads spana efter en röd hund. Efter ett par timmar kom ett sms att röd hund hade siktats vid ridhuset och vid det laget var hela familjen engagerad. Ett ungt par i bil hade sett ett rött streck som sprang kors och tvärs och medan killen satt i bilen sprang tjejen omkring och letade. Dom hade mobilkontakt hela tiden och efter en stund hade Julia blivit infångad och vi kunde hänta hem henne. Behöver jag ens påpeka att hon var både trött och törstig?
En gång höll det på att sluta riktigt illa. Julia sprang upp på vägen och blev påkörd av en bil. Husses dotter Lotta hörde smällen och skriket och rusade till undsättning. Julia kördes till djursjukhuset och tack och lov var ingenting brutet. Det hade blivit en spricka på bäckenbenet och efter en tids konvalescens blev Julia helt återställd.


Den här bilden är söt. Vännerna sover sött på min säng. Det är tur att det finns PhotoShop! Egentligen ligger dom på en brun filt med mönster av vita tassar... Gissa vilket jobb det var att försöka få med strävhårsintrycket.



Siri
När Svante var ett år gammal meddelade Gertrud att hon hade skickat en liten Siri till Malmö. Jag bad Gertrud att ge min mailadress till Siris matte som tog kontakt direkt.
Siri är född i maj så det var full sommar när hon kom.


Nallebjörnen Svante och Julia svalkar fötterna och försöker nå tennisbollen som så förargligt ligger utom räckhåll. Siri tittar på något spännande i vattnet.
Siri blev så småningom dagishund hos oss och är det fortfarande. Siri är HSB - Hon Som Bestämmer. Detta visade hon ganska tidigt redan som valp.


Här får Svante en avhyvling av den unga damen. Eftersom han ser så förfärligt lurvig ut på dessa sommarbilder ska jag genast lägga in en bild på hur fin han blir när han varit hos Trim-Lotta.

Mattes finaste kille

 Att ha båda tjejerna här går faktiskt ganska bra så länge man inte lägger sig i deras förehavanden. Dom har en egen rangordning i sin lilla flock. Siri bestämmer helt enkelt över alla. Svante bor ju här så han får komma in i huset enligt Siri. Julia däremot får inte komma in om Siri får bestämma. Siri står på trappan och morrar och Julia väntar snällt. Sen glömmer Siri bort att vakta trappan och då går Julia in. Siri ser ut som om hon tänker: "Hur kom DU in här? Men okej då, nu är du inne och då kan du lika gärna stanna."

Skumpa
är nästan lika gammal som Siri. Eftersom hennes matte och husse tillbringar somrarna på annan ort så träffade vi inte Skumpa förrän framåt höstkanten. Hon är en skarp tjej som också gärna vill bestämma. Med Svante är det aldrig några problem för han låter alltid tjejerna bestämma men mellan Siri och Skumpa är det klart mera spänt. Ingen av dom vill riktigt ge sig.
Skumpa bor också här någon gång ibland. Fast inte samtidigt med Siri.

 Skumpa (med vitt halsband), Siri och Svante
Ibland får Skumpa komma hit och leka några timmar medan matte gör något ärende. Alltid lika uppskattat.

I dag blir Sonja sju veckor. Om åtta dagar är det dags för henne att komma till sitt nya hem! Det är så spännande!
                                                                 

tisdag 2 april 2013

Svante och hans nya hem

Det tog egentligen ingen tid alls för Svante att acceptera sitt nya boende och sina nya människor. Han är en hund med gott självförtroende och inte rädd för någonting.
Den första han stötte på när han kom hem var katten Gullan. Hon låg och gonade sig i augustisolen och Svante såg genast en tänkbar lekkamrat. Han studsade fram och gjorde lekinviter och viftade med svansen. Gullan rörde inte en min, blängde med halvslutna ögon. Svante kom närmare och försökte få Gullan att komma loss. Gullan fräste och blev lite spänd. Matte fegade ur och ville rädda valpen från att bli klöst i ansiktet.
Av många misstag känns detta som ett av de allvarligaste. Varför lät jag dem inte vara? I dag är jag säker på att Gullan visserligen hade lappat till valpen med tassen men jag tror inte att hon hade skadat honom. Tvärtom var hon ganska intresserad. Umgänget skulle säkert ha blivit friktionsfritt om det hade fått ske på kattens villkor. Morgonen därpå var Gullan tillbaka på gårdsplanen och demonstrerade sin äganderätt till matte.


Det hade kunnat fortsätta så här om jag inte varit så ängslig...

Svantes första natt hade vi oroat oss lite för. Skulle han gnälla och gråta hela natten utan både mamma och syskon? Det skulle han inte. Han somnande gott i sin pappkartong och vaknade vid halvfem-tiden på morgonen. Bars ut på gräset för diverse naturbehov och så var det inte mer med det. Frukost och redo för en ny, spännande dag.

Även om mina hundböcker ibland har skilda åsikter om hur fostran av valpen ska gå till så är de rörande överens om en sak: spring aldrig efter valpen, spring ifrån den! Jag sprang åt norr, Svante sprang åt söder. OK, han hade inte läst samma böcker som jag. Detta utmärkta råd fungerade inte på vår hund! Samtidigt tröstade jag mig med att han var självständig och det ska ju en irländare vara.

Min dokumentation om Svantes första tid hemma är som sagt beklagligt dålig. Jag har t.ex. inget minne av när han blev rumsren. Jag har å andra sidan inget minne av att vi torkade pölar eller plockade upp små högar inomhus särskilt mycket så det måste ha gått ganska smärtfritt. Nu har vi det extremt bra genom att tomten är inhägnad och han kom i början av augusti när man kan ha ytterdörren öppen hela dagen.
Det åskade väldigt mycket sensommaren 2007 men Svante visade inga tecken alls på obehag eller rädsla.
En synnerligen läskig smäll mitt i natten skällde han ut ordentligt och sen somnade han igen.
Han första nyaårsafton - då var han alltså nästan sju månader. Han stod med matte, husse och gäster och viftade med svansen medan smällare och fyrverkerier yrde i grannskapet.

Kurser och utbildning.

I dag känns det äntligen som om det blir vår även i år! Hela förmiddagen har ytterdörren stått på glänt vilket uppskattas enormt av hundarna. (Svante och Siri - återkommer om Siri.)
I går publicerade jag min blogg men avstår tills vidare från att göra reklam för den. Ordningen bland inläggen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag lär mig väl.

Tänkte berätta lite om kurser som Svante och jag deltagit i. Vid tre månaders ålder var det dags för valplekskola hos Yrsa i Staffanstorp. Första träffen var hundfri och vi lärde oss en massa om hundens sinnen, motivationsfiltrering, blockering och positiv förstärkning. Plus en hel del annat matnyttigt. Vi fick också stifta bekantskap med klickern, välsignade lilla manick.
En otroligt bra övning var nej-träning. Godis i handen, när valpen försöker ta godbiten - nej och knyta handen runt godiset. Valparna fattade snabbt. Ett par, tre gånger och sen lät de godiset vara. Och sen, varsågod! Detta har vi sedan applicerat i samband med serveringen av den vanliga maten.
Vi lärde oss att gå fint i koppel. Hunden ska aldrig vinna något på att dra i kopplet. Lite tjatigt att tvärvända varje gång valpen drar men det lönade sig. Urtråkigt att aldrig komma någonstans.
Valplekskolan var klart lyckad och jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att gå liknande kurs med Sonja.
Vi gick också Slyngelkurs och Kontaktkurs i Staffanstorp och jag påstår att jag har en hund som går att ha i möblerade rum.

Vi har också gått trimkurs. Irländare ser absolut trevligast ut med regelbunden trimning. Min fallenhet i frisöryrket är väl inte så framträdande så jag överlåter med varm hand trimmandet åt proffset Lotta. Här hemma under namnet Trim-Lotta eftersom husses dotter också heter Lotta.

Sen gick vi unghundskurs på Brukhundsklubben. Detta var mindre lyckat. Svante var i värsta slyngelåldern, övriga kursdeltagare var huvudsakligen stora, svarta brukshundar och tillika hanar. Svante tyckte att det var för mycket sitta och vänta på sin tur och ägnade stor del av tiden till att morra och skälla på de andra. Detta stressade förstås matte och något lyckat ekipage var vi inte.


Godkända blev vi i alla fall och epitetet monster bad jag att få som tillägg