Frukost, en slurk vatten och vi var redo för en ny spännande dag.
Svantes initiala förtjusning över sin nya kompis övergick till avvaktande misstänksamhet. Han kan inte riktigt bli av med henne. Hon rusar efter honom som en ettrig broms och visserligen har Svante hög tröskel men det får finnas gränser! När hon biter honom i pungen är måttet rågat. Då fräser han ifrån. Eller när hon tycker att hans mat också är hennes. Då får hon en tydlig tillrättavisning. Det fina i kråksången är att hon fattar direkt. Det kallas visst hundspråk. Jag ska försöka att inte lägga mänskliga aspekter på Svantes uppförande. Den lilla måste lära sig lite hyfs och gott uppförande.
 |
| Inga problem med barn heller. Foto M Scmidt |
Så oerhört tröttande det måste vara för en liten valp att under loppet av några timmar åka bil, träffa nya människor och en ny hund. Att hamna i en miljö där det luktar väldigt annorlunda i jämförelse med kenneln. Efter några timmar tog tröttheten över.
Svante, som framemot slutet av dagen försökte undvika Sonja, tog sin tillflykt till sin soffa och sitt fönster. Dit kan Sonja inte hoppa upp. Ännu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar