lördag 31 augusti 2013

Kräsmagade hoppar över

I morse vid sextiden blev det oro i sovrummet och det luktade inte så gott. Sonja var lös i magen och det blev inte så lätt för henne att lösa det, påklädd som hon är. Så det blev bajs både här och där och hon såg rätt olycklig ut. Av med den kladdiga bodyn, på med kopplet och ut på gården. Riktigt färdig var hon inte så det blev lite bajsande ute också. Svante såg nog direkt att hon inte var i form så han avstod från att försöka leka med henne.
Ner i källaren för att hämta tratten och in i hundrastgården med Sonja. På två minuter hade hon förstås lirkat av tratten. Nytt försök - spänna ihop tratten ett snäpp och dessutom fästa den i halsbandet. Nu tog det lite längre tid att ta av både tratt och halsband!
OK, lilla skithund, det kan väl inte vara hela världen om du slickar lite på stygnen. Djur i det fria har visserligen inte stygn men dom slickar ihärdigt på sina sår.
Den chica lilla bodyn är ju nu tvättbar i 30 grader så det blev till att plocka ihop till en trettigraderstvätt (badrumsmattor fick gå med). Och att sanera golven i sovrumsavdelningen. Jag lyckades ge både hästar och guldfisk frukost någonstans in emellan.
Vid niotiden, då normala människor ofta stiger upp en lördagsmorgon, var bodyn torr och kunde sättas på Sonja igen. Jag tog upp henne i sovrummet och tänkte ta någon timmes andhämtning. Plötsligt började hon nosa runt oroligt, kröka rygg en aning och nu var goda råd dyra. Snabbt knäppa upp alla tryckknappar och lyfta ut hunden på gården igen. Vi hann!!!! Det hade varit otroligt förargligt att behöva köra ytterligare en trettigradersmaskin.
Frukost hoppade hon över, klokt nog. Middagen var hon måttligt intresserad av och jag trugar inte. Vi ska nog se till att köra tomt i magen.
Annars hälsar Sonja och säger att hon mår bra!
Bilder? Nä, inga foton från idag men en av husses 50 (!) veteranbilar kan få vara med.
Och en veteranmotorcykel också.






fredag 30 augusti 2013

Björnbärssylt

För första gången på nästan två månader är det mulet! Men 18 grader och skönt. Några enstaka regnstänk för ett par timmar sedan men ingenting som får gräsmattan att jubla precis.
Björnbären verkar uppskatta sommarens väder. Det finns hur mycket som helst och de flesta är inte ens mogna ännu. Vi har dom precis runt husknuten. Imponerande! På landet mitt i stan. Men usch vad dom är taggiga dom där buskarna. Man skulle behöva pansarutrustning. Björnbär + syltsocker ska bli sylt står det på förpackningen. Då testar vi det.
Sonja gnylar där nere i sin bur. Hon har blivit lite mammig under de senaste veckorna. Jag har försökt tillbringa mycket tid vid sidan av hennes olika fängelser så hon inte ska känna sig ensam.




Några timmar på förmiddagen är vi i sovrumsavdelningen och där kan hon få gå omkring fritt och sen är det buren som gäller - och koppelpromenader på plan mark.
Nu på eftermiddagen ringde veterinärkliniken för att höra hur hon mår så här inför helgen! Så gulligt med uppföljande samtal. Jo tack, hon mår fint men håller på att tråkas ihjäl.

Guldfisken mår också fortsatt bra. Från att ha legat på mage på stenarna har den nu börjat simma omkring och vifta med sina vackra slöjor. Och aptiten är det inget fel på. Det började dock se mer än lovligt skitigt ut i akvariet så lite rutskrap, pumprengöring och vattenbyte kändes nödvändigt. Då blev den ännu piggare. Eller också ser jag den bättre nu.
Det blir nog sylt av sockret och björnbären. Nu när det hela börjar svalna har röran tjocknat högst avsevärt. Mina erfarenheter av att sylta och safta är väldigt begränsade.




torsdag 29 augusti 2013

Pigg igen, vinprovning

Efter gårdagens rus av diverse läkemedel är Sonja sitt vanliga jag igen. Pigg som en lärka. Hon har plötsligt blivit medveten om att hon har något på sig. Hon klär väldigt bra i sin nya outfit (för 210 pengar, tvättbar i 30 grader) men jobbar ändå med att försöka ta av den. Det ska inte gå, men med Sonja vet man aldrig säkert.
Vad jag inte begriper är varför Svante blev så upphetsad av hennes doft när hon kom hem. Han var helt vild hela kvällen och bar sig åt som om hon höglöpte. När han inte fick betäcka henne bar han ut kuddar på gården och gjorde dom med valpar i stället. Konstigt.
De röda trasmattorna som klär in soffan i hallen var mer än lovligt smutsiga så dom har fått en tur i tvättmaskinen. Soffan är så sanslöst söndertuggad av diverse djur så man kan inte ha den avklädd i ett anständigt hem. Först hackade Charlie och Jojje (kärlekspapegojor) på den och sen har Siri hjälpt till när hon kom i huset. Som alla förstår - Svante gör inte sånt. Sonja har däremot försökt.

Sonja gör för övrigt väldigt mycket som Svante aldrig gjorde. I morse inmundigade hon en del häst- och kaninspillning som efterrätt till frukosten. Omöjligt att hindra henne. Vi är omringade av olika slags spillning. Och hon verkar inte må dåligt.

Plötsligt blev klockan 21.40! Fördelen med att blogga är att man har ingen deadline. Det är helt OK att skippa skrivandet tills man har har lust.
Logistiken blir invecklad med en hund som ska vila och två hundar som bara vill busa och leka. Siris matte gick promenad med dom stora och jag vallade lilltjejen på gårdsplanen.
Systern och franskfödd kompis har haft vinprovning i kväll och det var jättetrevligt. Goda viner, smarriga snittar som systern fixat och trevlig samvaro.
Inga bilder idag.





onsdag 28 augusti 2013

Leva i nuet

Det är vad hundar gör (och min syster) - lever i nuet. Nu är klockan halv nio på morgonen och Sonja är lämnad i veterinärklinikens vård. Glad i hågen stretade hon in i väntrummet, undersökte ett antal fodersäckar som stod i terrierhöjd, morrade ner en jättelik rottiskille som såg väldigt häpen ut och traskade glatt med en snäll djursyster till vågen - 11,6 kg. Hon har ingen aning om vad som väntar henne och framför allt kommer hon inte en sekund att grubbla över sin framtida barnlöshet.
Svante är förvirrad idag. Han låg länge på trappan och väntade på Siri som aldrig kom eftersom hon är hos Elle. Sen försvann matte med Sonja och bilselen och kom sen tillbaka utan Sonja. Vilken konstig dag.
Men!! Nu har Svante och jag några timmars egentid, vädret är så underbart att änglarna ler och Mamma Scan är framplockade ur frysen. Kanske lägger vi ett spår eller gömmer i ett träd.

En matte på valpkursen igår var lite sur för att hennes hund föredrog Mamma Scan framför hennes hemlagade. 



Några lätt suddiga bilder från gårdagens kurs. De flesta hundarna är som sagt havanaiser men både mops och pudel fanns med. Och så förstås den sammetslena boxervalpen.

Nu är klockan tolv. Hade något oförutsett inträffat hade veterinären säkert ringt. En liten fjärilsunge har man väl alltid i magen så fort det handlar om narkos.

Systern och  jag gick en promenad med Svante. Egentligen tycker han att det är för varmt men vi var bara tvungna att inspektera dessa på närmare håll.




Alldeles tvättäkta kameler nästan på våran gård! Dom luktade konstigt, tyckte Svante. Just det, cirkusen har kommit till Hyllie. Och titta på himlen, lika klar och blå som i öknen. Svante gav kamelerna en varnande utskällning och vände dom sen ryggen.

Och så blev då äntligen klockan tre och matte och moster kunde köra och hämta lilla hunden. Allt hade gått enligt ritningarna och vi transporterade hem en trött och drogad valp. Smärtstillande och något morfinliknande (särskilt hög är hon dock inte). 

Hon klär väldigt bra i sin nya body. Jag räknar med att hon kommer att sova bort resten av den här dagen. Svante nöjde sig inte med mindre än att han fick nosa igenom sin syster och dricka en slurk av hennes vatten. Nu är han nöjd - hon är inte till att leka med för tillfället. 





tisdag 27 augusti 2013

Lekskola utan valp

Det var faktiskt näst sista gången på valplekskolan idag. Hade tappat räkningen. Jag körde dit utan Sonja, som fick vara hemma med Svante och husse. Spännande att se vad de andra åstadkommit under vår tvåveckorsfrånvaro. Jag tror att vi kommer ikapp med tiden. En del övningar, som inte kräver så mycket fysisk aktivitet, kan vi göra och det andra tar vi igen.

En aktivitet, till exempel, som inte kräver någon rörelse alls. Sova på tvären under kuddarna. Undrar ibland om det är en tax med vinthundsben som vi har fått.



En annan stillsam övning är att tugga på ben, en halvårspresent från Elle. Jättegott var det!

Sonja verkar vara fortsatt bättre i sitt knä. Det kan vara önsketänkande men hon haltar inte alls och stödjer på benet när hon står stilla (vilket hon nästan aldrig gör - står stilla alltså). 
Hon är sex månader och hon sjuder, spritter, bågnar, kokar av undertryckt energi. Uppenbarligen har hon inte ont och hon vill inget hellre än att springa, leka, hoppa, kampleka...
På något sätt verkar det som om Svante förstår när jag försöker hejda leken. Han t.o.m. tillrättavisar Siri, som inte begriper varför hon inte får busa med Sonja. 
I morgon kommer inte Siri. Ovan nämnda Elle vill så gärna ha Siri och det passar mig ganska bra. I morgon väntar nämligen nya prövningar för Sonja (och mig). Sterilisering.
Oroar mig inte särskilt mycket. Som sjukvårdsutbildad vet jag att det praktiskt taget alltid går bra. När det gäller det egna barnet, djuret har man kanske lite fjärilar i magen, men jag litar på min duktiga Erikslusts Veterinärklinik.
Om någon undrar varför jag låter sterilisera henne - det är ett väl genomtänkt beslut och jag avstår från att utveckla närmare här. 
Nästa vecka väntar besök hos sjukgymnasten (för Sonja alltså) och guldfisken verkar må oförskämt bra. 
Svante och Sonja sover skönt efter de vanliga kvällsrutinerna. I morgon kommer Sonja att bli vansinnig när hon inte får sin frukost. 






måndag 26 augusti 2013

Ljuvliga augusti!

Det har varit en fantastisk sensommardag med precis lagom doser av sol och skön temperatur. Sonja och jag tog en lång och skön koppelpromenad (på plan mark...) på förmiddagen. Lukta, snusa är väl också mental stimulans. Vi satt på en bänk och tittade på en matte med en papillon som gjorde lydnadsträning på fotbollsplanen. Spännande! Sen gjorde vi själva några "hit" med kopplet på. Fungerar lysande - i koppel alltså. Sonja har väl en hel del jakt i sig och får hon syn på fåglar eller andra intressanta djur får hon genast hörselproblem.

Svante hade fullt upp med att leka med Siri som ju inte varit här på två dagar. Dom verkade nästan lite abstinenta båda två.
På nästa promenad hittade Sonja en oerhört väldoftande pappburk som hon bar med sig hela vägen hem. Jordgubbar luktade den.
Både Svante och Siri blev väldigt intresserade av fyndet men Sonja höll burken stenhårt. Svante skulle inte drömma om att ta något ifrån henne (eller någon annan för den delen - han håller hårt på reglerna). Siri däremot betraktade bytet som en kampleksak och försökte sno den. För ovanlighetens skull lade jag mig i, petade undan Siri och lät Sonja traska in i sin bur med burken. Det var ju hon som hittat den och burit den hela vägen. Dessutom är det synd om henne som är sjuk. Det kan kallas för humanrättvisa men för den här gången får det bli så.
Burken är förstås i små, små bitar och förpassad till soporna men det var kul så länge det varade.

Sonja haltar inte alls mycket när hon går, guldfisken ser nästan pigg ut och för tillfället är läget lugnt. Lurvige Svante ligger bakom min stol och är också rätt nöjd med livet. Han har fått både kvällsmat och eftermiddagspromenad och inväntar nästa begivenhet. Husses och mattes middag. Kan bli något att slicka...






söndag 25 augusti 2013

Sonja fick ett par timmar i frihet på morgonen. Ensam med mig i sovrummet och med Svante gnällande utanför. Eftersom hon inte får busa med kroppen får vi busa med hjärnan i stället.


Sonja gör som storebror - när innehållet är uppätet ger hon sig på själva tornadon och försöker tugga i sig den. När jag räddat undan den ganska dyrbara prylen gav hon sig på sopborsten. Imponerande hur motståndskraftiga sopborstar är. Den ser (nästan) ny ut.
På något sätt lyckades hon också lirka ut en klicker ur en ficka men den klarade sig. Tur ändå att jag beställde två klickers. Utmärkta tillbehör - klicker och visselpipa i ett.
Igår när vi var på koppelpromenad på plan mark mötte vi en dam som blev förälskad i Sonja (och vem blir inte det?).
Damen berättade om en bekant vars yorkshirevalp ramlade ner från sängen och fick två frakturer i frambenet. Efter behandling och gipsning blev det infektion som inte gav med sig och man övervägde amputation. Och så slutade det hela med avlivning och minst 40.000 mindre på kontot.
Inte särskilt upplyftande och jag ber varje dag till någon odefinierbar högre makt att vi ska slippa operation.
Annars har Sonja fått ganska mycket "frihet" idag. Mormor kom på besök på eftermiddagen och Sonja låg kopplad och sov med nosen på mormors fot.
Efter kvällsmat och ny koppelpromenad vilar hon nu i buren. Hennes blick säger tydligt: Släpp ut mig härifrån och mitt hjärta måste förhärda sig.

Och på tal om sjuklingar så mår guldfisken efter omständigheterna väl. Den är inte så pigg som den brukar vara men äter sina flingor. Med vad då? Fisken måste vara gammal som Metusalem och även guldfiskar har väl begränsad levnad. Dessutom tror jag att den har jättetråkigt, alldeles ensam i sitt akvarium.




lördag 24 augusti 2013

Ny läshörna

Min läshörna har flyttat från solsäng till hundarnas soffa i hallen. För att hålla Sonja sällskap där hon sitter i sin bur. Tantsnuskboken är avslutad och jag måste hitta något vettigare.
"Plötsligt vällde varma tårar upp i hennes ögon." "Hans röst var hes av rörelse och åtrå."
Jag får plocka fram något säkert gammalt kort ur bokhyllan och läsa om. Det är praktiskt att läsa så himla fort och slarvigt att man med behållning kan läsa om gamla böcker flera gånger.

Min stora, stolta, vackra och lurviga Svante ser lite deppig ut. Han gillar inte att ha sin syster inburad och han saknar Siri. Vi har precis varit på promenad och den lilla tsunamin i buren fick en Dentastix att sysselsätta sig med. Hon brydde sig inte om godsaken utan skällde och ylade i stället. När Svante och jag kom hem och det var hennes tur att gå koppelpromenad gick Svante raka vägen i buren och snodde hennes godis. Normalt går han inte in i den buren men tydligen kan tvingande omständigheter få honom att göra ett undantag.
Sonja blev mycket upprörd över detta tilltag men nu är det så en gång för alla - den som har bytet äger det.
Jag hittade faktiskt en kriminalroman i bokhyllan som jag nog inte läst. Eller också har jag glömt att jag har läst den men det kvittar.

Det tog en bra stund innan jag fattade att rubriken och bilden inte hör ihop!
Gotlänningarna har rest och jag tror att gårdagens läckra saltimbocca räcker till ikväll också.




fredag 23 augusti 2013

Djursjukhus?

Vårt hem börjar likna ett konvalescenthem för djur.
Sonja var på återbesök hos ortopeden i morse. Dr Karin håller med om att Sonja är mycket bättre men faran är inte över än. Minst en månad till ska hon vila och bara gå koppelpromenader. Inte hoppa över kompostgaller, inte leka med Svante på kvällen och inte springa upp och ner i trappor. OK, jag måste ge mig. Alla mina trevliga och sociala lösningar räcker inte.

Nu är det bur som gäller. Konstigt nog verkar det som om hon resignerat och sover gott i sitt fängelse. Har hon inte fullständig vila ökar risken för att hon måste opereras, vilket Gud förbjude. Då är det tre månaders vila som gäller! Fortsatt behandling med smärtstillande och antiinflammatorisk medicin och alltså en riktig tråkmånad som väntar.

Jag har en sjukling till i min vård.
Den här väldigt gamla guldfisken tillhör våra goda vänner. Jag tror att fisken en gång i tiden var min och att ett ägarbyte skedde för många år sedan. När vännerna är bortresta, vilket dom för övrigt är ganska ofta, brukar jag se till den. Nu har den varit ganska hängig en tid och vill inte äta sitt långtidsfoder. Så den har fått flytta hit så att jag kan ge den fiskflingor varje dag, Äter gör den men är rätt trött... Prognosen verkar inte särskilt ljus.
Svante och Siri är däremot vid full vigör även om dom också påverkas av Sonja. Dom gillar inte alls att hon är instängd och håller sig gärna nära buren.
Vänner från Gotland här på besök och snart väntar saltimbocca med paprikasås och grön pasta.







torsdag 22 augusti 2013

En instängd dag till

Igår avstod jag från att ge smärtstillande till Sonja. Huvudsakligen för att se om hon fick påtagligt mera ont. Och efter nästan två veckors koppel och inlåsning släppte jag henne lös tillsammans med Svante när Siri hade gått hem. Resultat enligt nedan.

Jag tycker nog det ser rätt hoppfullt ut. Svante är ganska försiktig i sitt lekande och det verkar inte som Sonja begränsas av smärta. Återstår att se vad ortopeden säger i morgon. Någon märkbar effekt av Valerina natt kan jag inte se. Sonja är precis lika pigg och vaken som vanligt. Någon form av frisörbesök skulle hon behöva. Hon ser mer och mer ut som en raggig gatuhund.
Men alldeles otroligt söt med skägg, mustascher och ögonbryn. Och ett vänsteröra lika stukat som vänsterbenet. Utseende är dock inte högprioritet just nu.
Det är väldigt synd om lilla hunden som inte får utlopp för sitt behov av att röra sig. Och det går hyfsat bra att hålla henne i inhägnaden - om jag sitter där. Jag läser bok så ögonen går i kors men varför klaga. Vädret är behagligt och en lättläst tantsnuskbok behöver inte vara fel. Nu har Siri gått hem och jag har släppt Sonja lös i trädgården. Hon haltar inte när hon springer...



 

onsdag 21 augusti 2013

En bra tisdag blev det trots allt. Härligt sensommarväder och lagom varmt. Med "lagom" tänker jag främst på hundarna. Varmt i solen och svalt i skuggan.
Sonja tillbringade dagen huvudsakligen i sin rastgård, studsande av frustration över att inte få vara med och rusa omkring. Hon hoppade över stängslet bara en gång. Man får sitta och vakta. Funderade på om det finns något lugnande som kan få henne att bli lite mera benägen att ligga och sova... Googlade lite och det mesta handlar om skotträdsla och lugnande medel för hund. Valerianarot? Har en karta Valerina natt men såklart ville jag fråga någon sakkunnig. Min veterinär tyckte jag kunde prova med en tablett morgon och kväll.
Jag gav henne en tablett igår eftermiddag men märkte nog ingen större skillnad. Hon har fått en nu på morgonen också och sen får vi se... Just nu står Siri utanför dörren och Sonja innanför. Båda gnäller, ylar och krafsar och vill träffas.
Problemet med Valerinatabletterna är att dom luktar otroligt starkt. T.o.m. intryckt i en köttbulle reagerade Sonja och lyckades dissekera ut tabletten och äta upp köttbullen. Men sen tyckte hon tydligen att inget ätbart ska lämnas och så slukade hon pillret också. Redig vovve!

Det är så outsägligt trist att titta ut genom fönstret i sovrummet och se hur de andra hundarna springer och leker där ute. Frågan är om det är hunden eller matte som lider mest.
Igår missade vi dessutom lektion fem i valplekskolan.

Frukost ute på gårdsplanen. Det var lite blåsigt borta i Sonjas rastgård så jag flyttade ut hall-stängslet som en provisorisk hage. Hon vill ju vara nära och då håller hon sig ganska lugn. Annars har jag nu märkt, att hon börjat med ett stereotypt beteende som man ofta ser i Cesar Milans program. Och detta efter mindre än två veckor efter "olyckan". Hon snurrar runt, runt och jagar sin svans. Stress och understimulering. Klart hon är understimulerad!
Vi tog en paus (från de andra hundarna) vid middagstid och tittade på ovan nämnde Cesar i sovrummet. Kanske inte världen bästa idé eftersom det är ett fasligt skällande, ylande och morrande i dom programmen. Sonja vill gärna hjälpa till med oväsendet.


Efter en stund verkade det som om hon fattade, att detta inte var något hon behövde ta itu med. Hon somnade och om det var av ren och skär tristess eller Valerina undandrar sig min bedömning. Hon vilar benet i alla fall.







tisdag 20 augusti 2013

Hundrastgård

Även om lösningen med korg, koppel och kompostgaller i hallen var ganska bra så var det ju synd om Sonja som inte fick vara ute särskilt mycket. Och måndagen bjöd på perfekt uteväder så jag pysslade någon timme med att konstruera en utevariant. Det är faktiskt så att vi har tre hundrastgårdar på tomten. Vi har inte använt dom på sex år. Till hundar alltså.  Normalt är dom reserverade för katterna, speciellt den gamla Gullan, som fått överge gårdsplanen sen Svante gjorde sitt inträde för sex år sedan.


Ganska nöjda med resultatet, både Sonja och jag. Stor, fin rastgård och en massa kompostgaller som tillåter vistelse på både grus och gräs. Korg, leksaker och vattenskål. Saken var biff!
Matte vänder ryggen till i ca fem minuter och så säger moster "Det är tre hundar på gårdsplanen". Helt korrekt. På bara ett ögonblick har Sonja knuffat på ett strategiskt ställe och lyckats krypa under gallret. Tre vansinnigt glada och lekande hundar på gårdsplanen... Fler förstärkningar, karbinhakar och och metallförstärkt växttråd.
Därefter satte jag mig vid sidan om rastgården och åt frukost.
Hur lång tid kan det ta att gå in och borsta tänderna? Max fem minuter. När jag kom ut igen var det tre hundar på gårdsplanen! Jag kunde för mitt liv inte se några ställen i gallret där hon kunnat slinka ut. Men moster hade sett genom fönstret - hon tog helt enkelt sats och hoppade över!

Hela dagen tillbringade jag liggande i en solsäng med en bok och passade hund. För all del inte obehagligt men inte särskilt produktivt. (Längst ner till vänster på bilden ligger Sonja i sin korg medan de vuxna vankar utanför gallret.)
På kvällen var det repris från gårdagen. Sonja sprängfylld av energi och leklust. Svante sur som ett ägg. På kvällen ska man sova!
Slutsatsen måste ju ändå bli, att så förfärligt ont kan hon inte ha. Men nu var det sagt att hon ska vila sitt knä och då får vi åtminstone försöka. Återbesök hos ortopeddoktorn på fredag.
Det blir i alla fall fint väder idag igen och min bok är slut, så jag får hitta en ny och fortsätta vara hundvakt.










måndag 19 augusti 2013

Ny liten video

Det är söndag kväll, klockan närmar sig midnatt och Sonja har äntligen somnat. Efter att ha suttit fjättrad vid sin korg i hallen med kompostgaller runt sig under en stor del av dagen har hon hur mycket energi som helst lagrad. Hur mäts energi? Googlade lite (fast jag är sur på Google) och hittade t.ex.: "Energi beräknas ofta som produkten av en intensiv och extensiv storhet, till exempel kraft och sträcka." (Wikipedia). JAHA! Mäter man i joule eller kilowatt eller...? Hela artikeln är för mig fullständigt obegriplig men det gör inte så mycket. Jag är latinare och bryr mig egentligen inte så mycket om fysiken. Den reder sig nog ändå. Det enda jag vet är att min valp har överskott på energi.
Efter kvällsrastning och godnattgodis släppte jag Sonja lös i sovrummet varefter hon i minst en timme for omkring som en furie med både tillåtna och otillåtna "leksaker". Svante grymtade, morrade och ignorerade för att lugna henne. Nu sover hon äntligen och varje dag ber jag en stilla bön att hennes korsband inte har tagit mer skada.
Nu pausar jag till i morgon och då kommer Siri tillbaka och jag kommer att behöva all energi till att hindra de vuxna att försöka dra med Sonja på kuliga aktiviteter. (Där kom det lilla ordet energi igen. Fast jag måste nog betraktas som lågenergisk.)
##

Så blev det måndag. Skolstart för de flesta barn. Varje år vid den här tiden får jag nostalgilängtan till skolan. Lukten av nya böcker, att få köpa nytt pennskrin på Åhlen&Holm (Stockholm) och att få börja i en högre klass. Jag älskade skolan och betraktas därför av många som ett UFO.

Sonja har avslutat morgonbestyren och jag har stängt in henne i sovrumsavdelningen igen. Inte alls populärt.

Svante och Siri piper på den ena sidan och Sonja på den andra. Man kan notera att hon inte gärna står på sitt vänstra bakben... Nåväl, det är bara att bita ihop och ta sig igenom den här tiden. Och man tycka vad man vill om spindlar men himla snygga fångstanordningar gör dom.



söndag 18 augusti 2013

Rut på Skäret

På fredagseftermiddagen lämnade vi Svante i mosters vård och åkte norrut till Skäret med Sonja. Som jag tidigare skrivit - hon är suverän att ha med i bilen. Hon knyter ihop sig i sin sele och sover hur skönt som helst.
Vi lyckades få en hel eftermiddag utan regn och med behaglig temperatur. Eftersom Sonja är ordinerad vila gjorde vi upptäcktsfärd i koppel. Oj, så spännande  det var med alla nya dofter! Trodde inte det var så mycket bevänt med hennes "spökålder" men en keramikkanin fick mig att tveka. Kaninen låg där i en buske och är nästan lika stor som Sonja. Den såg läskig ut och Sonja reste ragg och morrade dovt. När matte klappat kaninen och Sonja nosat på den visade det sig att den fullständigt saknade intresse.
På kvällen skulle vi äta middag hos "Rut på skäret". Vi hade för avsikt att sitta ute, så hund hade kunnat medtagas. Men - det var lite för långt för henne att gå och därför bestämde vi att hon fick stanna hemma. Vi testade ensamhet en stund på eftermiddagen. Sonja fick sitta i vår gäststuga en stund med sin korg, några pipisar och mattes tröja som luktsällskap. Inte ett ljud hördes från henne. Efter en stund kikade jag in genom ett fönster och hon låg snällt i sin korg.


"Flickorna på Skäret" är världsberömda i Sverige. Här följer kort historik.



När vi så småningom kom hem igen var det fortfarande helt tyst i gäststugan och mörkt! Hade faktiskt glömt att tända en lampa. Sonja blev förstås vansinnigt lycklig över att se oss igen. Det blir hon ju alltid. Det verkade inte som hon hade lidit särskilt mycket av ett par timmars ensamhet. Hon gör väl som storebror när hon blir lämnad - sover.
Det kan vara önsketänkande, men jag tycker nog att hennes ben är på bättringsvägen. Hon stödjer på det när hon går och haltar bara en aning. Dessutom accepterar hon stoiskt sitt "fängelse" i hallen med koppeltvång i korgen och buren av kompostgaller. Hoppas, hoppas att korsbandet självläker.




fredag 16 augusti 2013

Det är en fullständigt omöjlig ekvation med två vuxna hundar som gärna leker och en halvårsvalp som inte får leka men sååå gärna vill.

Jag har nu utökat koppel + korg till att inhägna med kompostgaller. Inte för att Sonja har så mycket respekt för gallren men de andra har. Dom närmar sig inte ens.
Vi tänkte nu ta ett dygns "semester" med endast Sonja. Siri försvinner snart för att ta helg och Svante och moster ska vakta huset. Vi åker till vänner och deras sommarhus på Skäret. Där finns ingen som Sonja kan leka med, men kanske kan hon få lite nya luktupplevelser.
I morse lyckades hon krypa in under överkastet i sängen, sno in sig i det och därefter trilla ner på golvet... Hoppas att hennes knä inte tog mera skada.







torsdag 15 augusti 2013

Vård av valp

Dagens vila har gått bra. Klockan är halv elva på kvällen och fotbollen är slut. (4-2 till Sverige mot Norge för er som inte bryr er om att titta på fotboll.) Sonja har snällt legat kopplad i korgar runt om i huset och framför matchen som ju Zlatan som vanligt förgyllde med att göra tre mål av fyra. Kvällsrastning och godnattgodis är avklarade men nu j-vlar tar hon igen dagens passivitet. Hon är galet pigg och studsar omkring med en gammal toffel, som hon skakar som vore den ett levande byte. Hon stjäl galgar ur garderoben och testar för femtielfte gången om det går att nå toarullen. Svante sover som en stock och jag bara hoppas att hans föredöme ska smitta av sig på hans "syster".
Ser inte precis fram emot morgondagen. En ny dödstråkig dag när Sonja inte får vara med de andra och springa. Frukosten är redan paketerad i en ny hushållspappersrulle. Och hur många dagar ska se ut såhär? Mitt i all tristess är jag sååå glad att hon är en sån trygg och harmonisk liten hund. Som accepterar dessa hårda restriktioner utan att bli hysterisk. Om jag släcker ljuset och avstår från att läsa bok kanske hon somnar...
##
Det har blivit torsdag morgon och jag behövde inte avstå från att läsa bok. Sonja somnade ändå.

Morgonens värsta yra har lagt sig. Sonja blir så lycklig när Siri kommer och hon spritter, sjuder, KOKAR av glädje och leklust. Det känns som djurplågeri att försöka dämpa henne och inte tillåta full galopp på gräsmattan. Och just nu, när det är som mest olämpligt, har hon insett att det är lätt som en plätt att hoppa upp i soffan och vidare upp i fönstret. Det har länge förvånat mig att hon inte ens försökt tidigare. Och väl inlåst i sovrummet gick det bra att hoppa upp i sängen också.
Det gläder mig ändå att hon stödjer på vänster bakben när hon går. Kanske, kanske läker det här med vila och smärtstillande. Egentligen känns det fel att smärtstilla för mycket för då ökar väl rimligen risken att hon tar i mera. Men att se henne ha ont är hjärtskärande.


En eftermiddagsbild. Sonja fjättrad i sin korg med den alltid närvarande porslinshunden som sällskap. Siri ligger i trappan och Svante sover på soffan mittemot.
Matte har blodpudding i ugnen och den är klar om en timme. Och solen skiner. Alltså lugnt läge för tillfället. Med jämna mellanrum måste jag dock titta till Sonja. Hon är fantastisk på att sno in sig i kopplet så hon varken kommer hit eller dit. Och det kan inte vara bra för hennes onda ben.
##
Inser att VAV, vård av valp, kräver en pensionär! Heltidssysselsättning. Logistiken blir komplicerad om man är ensam hemma. Gå på promenad med Svante och lämna Sonja ensam, bunden så hon inte ränner uppför trappan, med risk för att hon snor in sig i kopplet och får panik...
Allt gick bra och nu samlar vi krafter för en ny, stillsam (haha) dag i morgon.
Och Abeba Aregawi fixade guldmedalj till Sverige.