fredag 31 januari 2014

Snö 2014, Gotland 1959

Vy från andra våningen på förmiddagen. Med nya kameran. Jag går ut lite försiktigt. Det snöade som f-n och hästarna vänder rumporna mot öster. Undrar om det är solen som anas bakom den grå himlen...
Med lite autokorrigering i medföljande programvara blev jag rätt nöjd.




Sen testade jag mitt favoritmotiv, sovande hund. Här värstingen Sonja. Är mycket nöjd med upplösningen. Man ser t.o.m. om det är hel-eller halvstolpar i filten. Och att hunden behöver gå till frissan.


Sen beskar jag bilden ganska ordentligt och är förtjust över resultatet. Och ändå kör jag tills vidare bara med alla tänkbara automatiska standardinställningar på kameran.
På eftermiddagen gick jag ut med hundarna och kameran runt halsen för att testa. Efter fem minuter var fingrarna totalt utan känsel och efter femton minuter såg jag blodspår i snön. In med en hund i taget och det blev napp på första försöket. Siri blödde från höger framtass men det slutade rätt snabbt. Begriper inte riktigt varifrån det kom men hon verkar OK.
Torka golv, ta in de andra jyckarna och alltså inte någon lyckad fotosafari i snön. Synd, för nu blir det snart plusgrader.



Innan jag förfrös fingrarna knäppte jag av ett par rätt dåliga bilder. Men dom visar i alla fall att vi har snö.

Några nostalgibilder igen

Under åren i Nyköping passade vi på att ta en långsemester på Gotland. Fyra vuxna och fyra barn hyrde en liten (väldigt liten) stuga utanför Slite. Turligt nog valde vi sommaren -59. Vi fyra barn fick hela fem veckor med konstant sol och bad. De vuxna alternerade i olika konstellationer att vara där och en vecka var alla åtta samlade. Himla tur att vi kunde vara ute hela tiden.


Späd syster och mamma i sanddynerna.


Marianne har aldrig varit någon bad-baddare. Längre än så här kom hon aldrig.


Fullt fokus på tennisboll i sked. Kompisen Lena fyllde 12 år och stort kalas fixades av närvarande vuxna.


Prisutdelning. Minstingen vann!


Egentligen är jag inte så förtjust i hästar. Kroppsspråket antyder kanske det.
##

Nu är det fredag, potatisgratängen är i ugnen och syrran har kommit in med ugnsstekt fransyska och rödvinssås. Bara att korka upp och njuta fredag.




torsdag 30 januari 2014

Mest gamla bilder...

Jag tycker absolut att Google ska säga upp den där Bing innan jag jag har skrattat ihjäl mig.

i 11 månader av fyrbenta brat används utanför 3 timmar om dagen. Värdinnan är en vecka bör flytta så mycket 

och även då h jag t s t jag en ganska dålig kombination.(Översatt av Bing)

Från finska (min anmärkning)

Svettas lite med den nya kameran. Enligt instruktionen ska den kunna skicka bilder trådlöst till datorn, telefonen eller paddan. Jobbar på att få det att fungera. Men vadå? Det går ju faktiskt att göra det med tråd som vanligt. Däremot har det inte blivit så mycket fotat. Jo, jag knäppte några bilder med mobilen när jag precis kommit ur duschen i morse. Nota bene, jag duschar inte tillsammans med telefonen.

Sonja och Siri pustar ut efter morgonens snörusning och Svante ligger bara någon meter bort.

NYKÖPING (1958-63)
Temat idag får nog bli hund. Det här är Mitzie, vår tax, som sedermera fick följa med oss till Tunisien. Här är hon fyra månader och sitter på trappan till vårt hus i Nyköping.

Och här sitter syrran med en något mera vuxen Mitzie.

Sex valpar fick hon och var en utmärkt mamma. Pappan var svart och det blev något av en palett av färger på valparna. Två svarta, två röda och två synnerligen trevligt mullvadsfärgade. Det är dom två klunsarna som ligger överst i högen.


Här är dom en vecka gamla. Runda och blanka som små sälar.

Den här bilden visar jag också. Vi var på hundutställning i Norrköping. Ute, risigt väder och inte precis någon handlerträning innan för mig. Domaren sa bl.a. "Kunde för dagen vara något frimodigare". Antagligen gällde det både hunden och mig. Tycker sjaletten är rätt häftig... Och taxen ser mycket riktigt lite besvärad ut. Här gick det alltså inte så bra men på internationella i Stockholm blev hon fyra av 27 tikar i sin klass. Första utställningen för både henne och mig!

I kväll ska försöka läsa bruksanvisningen till kameran. Jag har tålamod som en gammal oxe så det ska nog lösa sig det där med Wi-Fi-överföringen. Annars får det bli sladden och USB-urtaget.






onsdag 29 januari 2014

Dagsfärska bilder

...även om dom inte är så bra. I iskylan, snöfallet och kulingen bestämde jag mig för att idag köper jag mig en ny kamera! Sagt och gjort. Efter en timme på banken - i ett helt annat ärende än att låna pengar till kamera - körde jag och skaffade den här. SONY RX100II.


Enligt en kompis är den alldeles otroligt bra och av vad jag läst på nätet är den outstanding i all sin litenhet. T.o.m. försäljarna ser impade ut när jag kommer i och pekar på den. "Fantastisk kamera" säger dom och verkar lite förvånade över att tanten verkar bestämd i sitt val.
Eftermiddagen har gått åt till att ladda batteri, läsa bruksanvisning, ladda ner programvara och registrera produkten. Pust! Det tröttar att läsa bruksanvisning. Dessutom är texten så liten att mina progressiva inte klarar av den. Fick leta upp ett förstoringsglas, ärvt av sambons föräldrar.
Provtryckte förstås några bilder också men jag är övertygad om att kameran kan oändligt mycket bättre än så här. Sonja har naturligtvis redan pulvriserat kartongen. Råkade visst lägga den i badrummet (!) men å andra sidan har väl kartongen gjort sitt.

Dessutom verkar det slöseri med krut att lägga bilder på 4,5 MB på en blogg eller på Facebook. Får nog ställa in storlek och bildkvalitet på något simplare.
Det ska bli kul att lära och testa mera!

De gamla bilderna återkommer jag till. För några år sedan ägnade jag ganska mycket energi åt att skanna gamla diabilder och en del smakprov av dessa kommer att dyka upp här. Tillsammans med nya förstås.




tisdag 28 januari 2014

Gamla bilder del 3

Så mycket hundbloggande är det kanske inte för tillfället. Jag skäms över att jag inte är ute och tumlar runt med dom i snön. När vi nu har snö för en gångs skull. Sonja älskar allt det vita och Svante föredrar också snö framför regnrusket. När dom varit inne en stund tittar Sonja längtansfullt ut genom fönstret precis som om hon ville säga: Låt mig få komma ut igen. Och visst får hon det. Hon har ju vinterpälsen på.


Själv tar jag en sväng bland gamla bilder. Ytterligare ett par Gösta Glase-bilder. Sen är det (nästan) slut på hans foton i mitt album.

En av de superpedagogiska bilderna. Mamma visar syrran hur man går över gatan medan en pappa helt sonika bär sin son.
Om vi dröjer oss kvar i Stockholm så är detta Årsta torg som det såg ut på 50-talet.


Vansinnigt modernt!


Bestämt tror jag att båda systrarna hade fått konståkningsskridskor. Några stjärnor blev vi dock aldrig.
I morgon tror jag att flytten går till Nyköping.
Sonja måste vara trött idag. Inte ett enda bus har hon hittat på. Guldstjärna!






måndag 27 januari 2014

Mera gamla bilder och snöstorm

Lokalradion går på högvarv. Lastbilarna (mest utländska) kasar av vägarna eller ställer sig på tvären och blockerar vägbanan. Snön fortsätter att rasa ner på tvären i kulingen. Inga stora flingor, men oavbrutet och nu ligger faktiskt snön i drivor på gården. Sonja häpnar. Hon krafsar och biter och verkar gilla den här vita nyheten. Matte delar inte hennes förtjusning.
Fortsätter med bilder från tidigt 50-tal.


Så här proffsiga bilder kunde ingen i familjen ta. Den här är tagen av en riktig fotograf som hette Gösta Glase. Han tog bilder bl.a. för Idun och Veckojournalen och vi var fotomodeller ett flertal gånger.



På den här bilden frågar en blivande barnmorska "Mamma, hur har jag kommit till?" Det var alltid spännande när vi skulle plåtas av farbror Gösta. Ibland skulle vi stå mitt på den trafikerade Årstavägen och mamma skulle visa hur man skulle titta först till höger och sen till vänster. (Det var vänstertrafik på den tiden.) Ibland skulle vi hjälpa till att städa och ibland skulle mamma lära lillasyster att gå i trappor. Alltid mycket pedagogiska reportage med tillhörande bilder.


Helst skulle jag vilja göra som Svante - sova. Gärna till framåt början av april. Fast först ska jag titta på ett program om katter.





söndag 26 januari 2014

Gamla bilder

Det är en plåga att ta fram fotoutrustning utomhus och därför plåtade jag lite inomhus i stället. Inspirerad av Hortons matte, som skannat en massa gamla foton och lagt dessa på Facebook. Underbara gamla bilder från ungdomens dagar. Det är attans vad tiden rasslar i väg snabbt.
Jag har inte skannat utan fotograferat och jag hoppar över FB och lägger några bilder här i stället.


Bilden tagen i Årsta i Stockholm och som framgår är tjockisen på bilden tre månader gammal.


...och leksaken finns häpnadsväckande nog kvar. Trots att jag bott på tjugo olika ställen i livet. Visst kan man få en viss association till irländsk terrier.


Lillasyster kom när jag var 3,5 år. "Vad ska hon heta?" frågade mamma. "Marianne", svarade jag bestämt. "Det heter ju din älsklingsdocka", sa mamma. "Jag döper om dockan", sa jag och så fick det bli. (Birgitta fick dockan heta.)


Skolan älskade jag från första dagen och framgent. Detta är en fjärdeklassare som tydligen hade glömt kammen hemma. Hemstickat jumperset (mormor). Gluggen mellan framtänderna har jag kvar.

Så, det var några axplock från mitt första album. Det kan komma fler eftersom kylan och blåsten verkar vara ett permanenttillstånd.
Hundarna fick fullständigt fnatt i morse efter morgonpromenad och några lekrundor i trädgården. När dom äntligen fick komma in i värmen sprang dom som tokiga så mattorna flög åt alla håll och Sonja dammade rakt in i ett kompostgaller som hon felaktigt trodde var öppet.




lördag 25 januari 2014

Datormus och kycklinghjärtan

Min datormus verkar vara en seglivad liten rackare. Den har nu varit utsatt för två Sonja-attacker och fungerar fortfarande. Jag har inte riktigt kommit in i vanan att lägga den i skrivbordslådan när jag lämnar rummet och det utnyttjar förstås lilla hunden. Hur får man henne att begripa att NEJ även gäller man man inte ser henne? Hon är ganska duktig på att avbryta ett oönskat beteende när man säger NEJ men hon gör om samma grej så fort hon blir ensam. Som t.e.x. att kliva upp på skrivbordet...
Nu är jag övertygad om att hundar (iaf Sonja) kan skämmas - eller veta när dom gjort något otillåtet. När jag kom upp på andra våningen för att kolla vad busfröet hade för sig, så mötte hon mig i trappan. Jag hälsade med den glada, ljusa rösten som hundar gillar och hon blev inte glad tillbaka. Bara tittade på mig med svansen som en nedåtvänd krok. Sen hittade jag ovan nämnda mus på filten i fönstret och omisskännliga tassavtryck på skrivbordet. Vi ska inte nämna alla konstiga internetsidor som öppnats. Hon kliver omkring på datorns tangentbord! Jag måste komma ihåg att fälla ner locket när jag lämnar rummet.

Idag var jag i närbutiken och kunde först inte begripa varför det var så himla mycket folk där. Som strax innan jul ungefär. Sen kom jag på att nu har dom fått lön! Glada, lyckliga människor som mumsade på popcorn, korv och glass. Alla bar på påsar, paket och kassar och leksaksaffären (!) var full med folk. Och jag som bara skulle handla lite köttfärs. Passade också på att kolla utbudet av trådlösa datormöss på Clas Ohlsson. Kan vara bra att vara lite förberedd om det blir mera musjakt framöver.

I väntan på lördagsgodis. (Ugnsstekta kycklinghjärtan.) Synd att upplösningen blir så dålig med den nya appen. Ska testa en annan inställning.


Det blev nog bättre. Lite skillnad på 102 kB och 1,5 MB. Ljuset kan jag inte göra mycket åt.
MEN, jag ställde burken med kycklinghjärtan på diskbänken och medan jag pysslade med bilderna passade Sonja på att hämta burken, sluka käket och bita sönder burken. Undrar om hon bjöd Svante... Jag får faktiskt skylla mig själv.




fredag 24 januari 2014

Ny app (Burst mode)

Fredag. Syrran drog till Rom med en kompis i morse. Inte för att det är särskilt strålande vårväder där, men Rom är alltid Rom...

Jag har experimenterat en del idag med min nya app. Gratis (för ett par dagar sen) och faktiskt rätt kul. Några exempel.






Upplösningen blir väl inte så lysande. Möjligheten att fånga uttryck som aldrig hinns med annars är däremot perfekt. Jag inser att Svante mest är åskådare till tjejernas kamplekar. Han försöker men kommer liksom inte riktigt in i deras våldsamma lekar. Det är förstås Sonja som visar mest tänder.

I kväll fick dom varsitt tuggben. Svante är fokuserad, han lägger sig och tuggar koncentrerat och målmedvetet. Sonja hoppar och springer med sitt ben i munnen, rusar upp på ovanvåningen, ner igen och när Svante äntligen är klar med sitt ben har Sonja det mesta kvar av sitt.
När jag tittar på Irish Terrier Clubs sida på Facebook får jag ändå en viss tröst. Sonja är inte unik. Det verkar vara tämligen vanligt att irländare är galna - från valpstadiet och många, många år framåt. Det är väl snarast så att Svante är speciell. Maken till lätthanterlig hund (irländare alltså) får man leta efter. Men så har han också ett rykte i bekantskapskretsen att vara den trevligaste hunden man någonsin har träffat.
Matte älskar förstås båda. Och det är väl som med barn. Man blir förvånad varje gång tvåan inte fungerar och reagerar som ettan.