måndag 13 mars 2017

Våren tränger sig på. Ljuset kommer tillbaka och när solen är framme känns det riktigt varmt även om termometern säger något annat.


Dags för Sonja att bli av med vinterpälsen. Visserligen tycker många att hon är urgullig i sin lurviga outfit men kanske ändå inte... Hon såg rätt ovårdad ut. Jag bestämde mig för att halvera friseringstiden och priset och lät klippa henne. IT-experter förfasar sig säkert men det kan inte hjälpas. Vi ska inte ställa ut och det gulligaste hos Sonja är inte utseendet.


Här ligger en del av vinterkappan på golvet efter bara några minuters rakning.


Här är vi en bit in i proceduren. Ben, mage och huvud kvar.



Försökte få en snygg "ståbild" på henne men det gick inte så bra, så det fick bli så här. Tassen på "sittbilden" är förstås Svantes. Han vill gärna komma upp på bordet för där finns det godis.
Jag hade dålig uppfattning om Sonjas hull. Vågar är inte vår grej, men med all päls såg hon ut som en tunna. Så farligt var det dock inte men nu har vi dragit ner en aning på maten för lite rund är hon allt. Man vet inte riktigt hur många extra kalorier hon stjäl sig till.


En riktigt suddig bild men syrran tog den med mobilkameran när vi pratade på Skype. Sonja tycker det är häftigt. Hon lägger huvudet på sned, viftar med svansen och undrar säkert varför moster inte kommer närmare. Och inte känner hon mosterlukten heller. Undrar om det är rösten eller kroppsspråket hon känner igen.

I helgen blev min padda med Pokemon Go. Husses barnbarn (7 år) kan ALLT om Pokemon och han ville ut på stan och fånga såna där små figurer. Så morfar och Otto har fångat ett antal pokemoner (?) i min padda och jag har fått detaljerade rapporter om vilka som är häftiga. Ganska bra, för hundarna fick rejäl morgonpromenad på söndagsmorgonen, så ock husse och Otto.