söndag 10 december 2017

Terrierderby och ny leksak

Hej igen!
För ett par veckor sen var det terrierderby i Malmö. Massor av terriers av varierande storlek, ettrighetsgrad och hårlag. Såklart fick jag åka dit och spana in irländarna. Ett helt gäng röda hundar som alla var otroligt snygga. Allihopa! Det blev också tillfälle att köpa en IT-kalender för 2018, en ny leksak till hundarna och ett par påsar kaninöron. Kaninöron luktar betydligt mindre än grisöron och är lika populära.


Nya leksaken ser ut såhär. Kan inte riktigt avgöra om det ska föreställa en ren eller en älg, men den brummar på mitten och piper i tassarna. Det räcker bra för hundarna, som struntar i vilket djurslag den tillhör. Häpnadsväckande nog har den både horn och öron kvar efter två veckor.



Sonja lade förstås genast beslag på ren-älgen och gav Svante onda ögat. Han bryr sig dock inte så mycket om sådant. Han vet att han kan kolla djuret senare, när Sonja har tröttnat. Och mycket riktigt, efter ett par timmar fick han möjlighet att nosa, pipa och brumma.



Svante blir på äldre dagar allt mammigare. Han ligger för det mesta som en propp i köket eller på badrumsmattan och det är mera tur än skicklighet att jag inte trampar på tassar eller svans.


Sonja väljer däremot en plats i solen. Det är inte ofta vi ser den nuförtiden, solen alltså, men finns den så ska den utnyttjas. 


En undring som inte alls har med hundar att göra men det jag funderar mycket över är hur språkbruket i media har förändrats genom decennierna. För pratade Lars Orup, Olle Björklund och andra lugnt och tydligt så att alla skulle förstå. I dag verkar nyhetsuppläsare och journalister ha någon sorts intern tävling i vem som kan prata fortast. Dom är som kulsprutor och snubblar på sina egna ord! (Eller börjar jag bli för gammal?)
Funderar vidare över varianten att alltid fråga "Hur känns det att vinna fyra medaljer i detta mästerskap?" Ja, gissa! Vad svarar man på det? Jo, man svarar "Nä men, det känns jävligt kul! Fan vad nöjd jag är!"
Jag ser ju mycket idrott på TV och är utled på alla "atleter" som bemöter alla frågor med "Nä men". Ibland varierar dom sig med "Ja, men". 
Slutgnällt för den här gången. Hundarna vill ha kvällsmat och promenad.
Vi är väl rustade inför den mörka årstiden. Matte har varseljacka och mössa med led-lampa i pannan. Suveränt! Hur ska man annars se det som ska plockas upp?
Vidare har vovvarna fått varsitt halsband med inbyggda led-lampor så att både jag och andra ser dom. Mörka hundar syns verkligen inte så bra när det kolsvart ute.

Nu stundar min värsta tid på året. Jag är kronisk julhatare och bara längtar till mitten av januari. Jo, jag har adventsljusstakar men det är huvudsakligen för ljuset.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar