Sonja busar inte

I går regnade det utan uppehåll och dessutom blåste det som det bara kan göra i Skåne. Jag kände mig som en kvalificerad djurplågare när jag släpade ut Sonja. Väldigt otrevligt väder och dessutom är hon obekväm med sina tassar och att gå i gruset på gårdsplanen är ingen höjdare. Är jag snäll bär jag ut henne på gräsmattan... Är jag inte snäll får hon gå själv. Hennes attityd mot Svante har lugnat sig och hon har slutat uppföra sig som om hon ville döda honom.
I morse sken solen från en nästan klarblå himmel. Nåja, när den väl hade stigit över horisonten. Genast mycket roligare att gå ut.
Annars är Sonja fortfarande väldigt låg. Det verkar så främmande att hon plötsligt skulle sno fjärrkontroller, osthyvlar eller försöka öppna hallgarderoben. Konstigt att man kan sakna det...
Hon tillbringar dagarna med att sova och att blänga under lugg på mig. Precis som om det var mitt fel att hon är justerad i tassarna!
Siris matte kom förbi en kort stund och hundarna blev överlyckliga och ville genast ut och leta efter Siri (som inte var med).
Sonjas höjdpunkter på dagen är leverpastejsbollar innehållande antibiotikatabletter och kortisondito. På kvällen får hon dessutom några sprejningar med essentiella fettsyror på maten. Mycket att hålla reda på.

Den här loja, tufsiga lilla hunden njuter av att bädda ner sig i sängen. Nu regnar det nämligen igen...




a