Det var minsann inte igår. Den är dock skoningslös, den där vårsolen. Allt ser förfärligt dammigt ut - krukväxter, bokhylla, matrumsbordet (skyll dig själv som har ett blankt, svart bord) och inte minst ser man själv ut som ett spöke. Skinnet är torrt och påminner om halvsur mjölk. Märket efter klockremmen på vänster arm kan anas, men inte mer.
I Sydsvenskan idag berättas att någon redan satt potatisen i jorden. Jisses! Jag har inte ens lagt sättpotatis till förgroning. Måste ut och skaffa potäter snarast.
Hundarna njuter. Tänk att kunna ligga i solen och mysa utan att bli flåsig och varm. Svante har ju viss erfarenhet men för Sonja är det en ny upplevelse att kunna ligga på trappen utan att frysa. Och utan att bli för varm.
What a difference a day makes...
I trädgården uppträder här och var olika håligheter som jag misstänker har terrieranknytning. Har läst någonstans att det är djurplågeri att hindra en terrier från att gräva...
Gräv på du bara, Sonjagumman. Jag är otroligt tacksam att du åtminstone håller dig till samma hål som du börjat på.
Svante är mer intresserad av vad som händer utanför stängslet. T.ex. andra hundar som kommer med sina hussar och mattar för promenad i våra omgivningar. Han har alltid ganska provocerande kroppsspråk med både öron och svans.
Att beta i gröngräset är mysigt tycker Sonja. Det är nog många spännande djur som frekventerar trädgården, speciellt på nätterna, och dom sätter/lägger sina spår.
Två veckor kvar tills den lilla ruggugglan ska trimmas. Visst är hon rätt gullig så här också, men jag föredrar den friserade varianten av irländare trots allt.
I afton står syrran för maten. Inte klokt vad man har det bra. Och sen blir det dags att få veta vem som ska representera oss i Danmark framöver. Själv är jag lokalpatriotisk och gillar vår Ellen från Malmö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar