Svante&Sonja

Att byta grejer med Sonja fungerar riktigt bra. Hon fortsätter, förstås, att stjäla saker. Skor, klädesplagg som ligger inom räckhåll, badringar, smutsig tvätt, ren tvätt, pocketböcker...listan kan göras hur lång som helst. Om jag föreslår att vi ska byta blir hon för det mesta nyfiken på vad jag har att erbjuda, släpper sin grej och kommer skuttande. Igår sprang hon omkring med ett oidentifierat föremål som verkade väldigt spännande. När hon till slut bestämde sig för att byta med mig visade det sig vara ett halvt bananskal. OK, det kunde hon faktiskt få behålla.
Nu ska jag inte klaga alltför mycket. Nu, vid ett halvårs ålder kan man ha Sonja i möblerade rum. Hennes intresse för sladdar och kablar har avtagit betydligt och det tackar vi extra mycket för. Hon vet vad nej betyder. Att hon sen inte alltid bryr sig om att sluta med den nejade aktiviteten får man väl tolka som ungdomlig trots eller terriertemperament. Allra bäst på att fostra henne är Siri. Säger man till Sonja och hon inte lyder så ingriper Siri. En knuff och ett gläfs. Funkar alltid. Men Siri har semester just nu...
Svante är mycket mera tolerant. Han förstår precis andemeningen när jag säger nej till Sonja men tittar bara medlidsamt på mig. Du saknar ju fullständigt auktoritet, matte.

Finaste Svanten i skuggan under linden.

Idag har vi haft kamning och hantering på trimbordet. Som vanligt ett par köttbullar i småbitar vid sidan om. Sonja först. Inga stora problem. Lite rastlös är hon men i stort sett får man säga att hon är ganska bussig. Svante brukar gå långa omvägar när jag tar fram hans trimbordskoppel (nybildning av ord?). Idag stod han nedanför och väntade på sin tur! Tänk vilka underverk några bitar köttbullar kan göra.

Den här bebisen ska förhoppningsvis bli en jättestor sparrmannia (rumslind) med tiden. Har letat länge och den lokala handelsträdgården lovade i våras att ta skott från ett exemplar som fanns där. Och nu fick (köpte) jag den lilla plantan och ber en stilla bön att den ska trivas.