Jack Russel-onsdag

I går kom Twiggy på besök igen. Hon anpassar sig utmärkt sig till livet i "storstan". I början var hon ju lite skygg inför alla ljud, bussar, sirener och allt som hör staden till. Hon har också fullbordat genomsökningen av vår trädgård och vårt hus. Med jämna mellanrum kilar hon in i huset och antagligen går hon runt och bekantar sig med omgivningen. Hon fick t.o.m lite tid över att leka lite med Svante och Sonja.

Vår granne, idrottsplatsen, håller på med ett tillbygge. På eftermiddagen kom en av byggkillarna in och frågade om vi var av med en Jack Russelterrier. Lite förvirrat svarade jag att vi hade haft en sån här några timmar tidigare men hon hade ju åkt med sin husse. Det visade sig att det satt en JR i ett hörn inne på bygget och vägrade komma fram. "Ok", sa jag, "jag kommer". (Hundräddaren.) Tog koppel och godisbitar och gick med killen. Och mycket riktigt - i ett hörn satt en JR-pojke och darrade som ett asplöv. Han ville inte komma fram och han ville inte nosa på mitt godis. Så jag satte mig på marken vid sidan om honom och tittade på den blygrå himlen i 10-15 minuter. Då hade han slutat darra så jag lade kopplet om halsen på honom och han traskade snällt med.

Han var mycket prydlig och hade halsband med namnbricka och mobilnummer. Lätt som en plätt, tänkte jag och ringde numret. Inte i bruk längre! Nähä och precis då började det ösregna. Hade jag blivit med en hund till? 

Polisen nästa. Djurenheten svårt överbelastad men efter ett tag fick jag kontakt med en tjej, berättade om hunden, var vi befann oss, hur han såg ut etc och hoppades att han var anmäld försvunnen av någon orolig husse eller matte. Ringde därefter till syrran och bad henne stänga in mina hundar. Svante är inte så förtjust i andra hanhundar...

Sen gick Moffe och jag hem till gården och han fick vatten och några godisar. Han hann precis orientera sig i syrrans kök när polisen ringde. Moffes matte hade ringt en gång i halvtimmen hela förmiddagen (skönt!) och fick polisen lämna ut mitt telefonnummer (gärna!). 

Slutet gott, allting gott. Matten ringde genast och efter mindre än fem minuter kom en delegation på tre personer och hämtade. Att det var rätt människor tog man inte miste på. Moffe blev alldeles utom sig av lycka och hans människor också. Han hade varit på rymmen i fyra timmar och var säkert less på livet i frihet.

Och jag fick en hel påse med rosor, jordgubbar, choklad och jag vet inte allt.

Bilden ovan är förstås Twiggy. Det var inte precis läge att tänka på foton på Moffe.

a