Sjukgymnasten

Så har vi varit hos sjukgymnasten. Jag valde att behålla den tiden trots att jag betraktar Sonja som frisk i benet.
Vi promenerade - snabbt och långsamt. Vi satt ned och stod upp, vi belastade omväxlande höger och vänster bakben och i stort sett måste man väl säga att det hela utföll till belåtenhet. Något klenare muskler har hon väl på vänsterbenet, men som hon far omkring så blir det säkert symmetriskt ganska snart. Tre månader räknar dom med att det ska ta innan muskulatur och ledband har hämtat sig. Vi har gjort två av dom...
Jag hade tänkt ta några bilder när vi var hos sjukgymnasten men det glömde jag förstås.
Sonja tyckte nog att hela tillställningen var rätt livad. Jättemånga spännande lukter i Tygelsjö. Sjukgymnasten hade ett väldigt spännande rum med massor med prylar som man kunde plocka ner och bita i. När utforskningarna var avklarade lade sig Sonja helt sonika på golvet och somnade. Något som matte uppskattar mycket. Förmågan att koppla av även i okänd miljö.
Utanför dörren gick en husse med en hund in i ett annat rum. Sonja sniffade under dörren, lyssnade och morrade sitt irländarmorr. "Det står nog en stor hund utanför och morrar", sa gymnasten. Jag tittade ut genom glasrutan och konstaterade att det var tomt i korridoren utanför. "Nä, det var hon som morrade" sa jag. "Den lilla! Det lät som en jättestor hund!" sa den häpna gymnasten. Hon hade i ärlighetens namn inte träffat så många irländare tidigare och hon blev duktigt imponerad.
För en sjukgymnast måste det vara härligt att träffa en hund som är så ändamålsenligt byggd som en irländare. Vettiga vinklar, inga rastypiska, nedärvda defekter i rörelseapparaten. Rygg ben, höfter som fungerar!
(Om matte sen får ha synpunkter som ett tillägg: Irländaren har en lång, fin nos som går att lukta med, öron som är välventilerade och fria från dålig lukt, ögon som inte trillar ut ur ansiktet och höga ben som inte ger lervälling på magen.. Tillika en päls som visserligen behöver trimmas om den ska se snygg ut men som är väldans behändig. Dom fäller inte särskilt mycket och smutsen verkar inte fastna alls. Svante har badat två gånger i sitt sexåriga liv och han luktar underbart - som en ren hund ska lukta.)

Nu har jag pratat så mycket om irländarens förträfflighet att jag nästan skäms. Som vanligt har jag dåligt med actionbilder. Men på den här bilden sover dom inte i alla fall. Det är Svantes rumpa som syns till höger. Vilken praktisk ras! Man t.o.m ser när hunden ska bajsa. Med den svansföringen och en hyfsat vältrimmad vovve ser man direkt när det är dags att plocka fram påsen.
Just nu sover båda mina ögonstenar på sängen. Siri har gått hem efter en kärvänlig avskedsceremoni med Sonja. Kanske kommer det en mindre video i morgon.