söndag 22 september 2013

Kroatien/hemma igen

Kroatien var en trevlig upplevelse! Vilken kust! Massor med öar, vikar och små mysiga städer och byar. Vansinnigt djupt vatten ända in till land och alltså inte ett sjömärke någonstans. Vad som också var häpnadsväckande var prydligheten. Det var så rent och sopat överallt. Inga fimpar, inga slängda papper, förpackningar eller annat skräp. Lugnt och tyst i hamnarna och inget brölande, inte en massa diskomusik och annat skrålande.
Det fanns många hundar. De flesta kopplade och välvårdade. Hussar och mattar plockade upp efter dom också... Några "gatuhundar" såg jag inte. I den jättelika hamnen i Split gick det omkring en liten schnauzerkille som inte verkade höra till någon.Men han var synnerligen vältrimmad och hade halsband, så övergiven var han absolut inte. Han gick omkring mycket målmedvetet och markerade revir i varenda rabatt och på varenda stolpe.


Hunden på taket var dock inte kopplad men verkade mycket bekväm med sin upphöjda position.
Den här vovven var nog, liksom vi, turist i stan.
Kissen var däremot inte turist.

Det har blivit höst i Sverige under vår bortavaro. Hundarna uppskattar inte alls att vi stänger ytterdörren. Dom är bortskämda med att kunna gå ut och in som dom vill. Sonja har med suverän självklarhet lagt beslag på bästa platsen i fönstret. Visserligen får båda plats att ligga där, men Svante tar hellre soffan om det är upptaget i fönstret. 



Jag låter nu Sonja springa fritt med Svante och tycker nog att hon rör sig obehindrat. Men jag har hjärtat i halsgropen rätt ofta. Hunden hoppar fram genom livet, kastar sig utför de sista trappstegen och skär all kurvor i halsbrytande hastigheter. Vi har tid hos en sjukgymnast i början av oktober och jag behåller den för att få en bedömning av hennes rörelseapparat.

 Sonja har vaknat efter middagsluren i fönstret. Därefter följer diverse aktiviteter som är minst sagt livliga. När man ser dom där långa, gracila benen är det svårt att förstå hur dom ska hålla...
Gammelmatte har trimmat henne under veckan som gick och nu ser hon inte ut som en gatuhund längre, tack o lov. Riktig stilig ung dam.
Svante väntar mycket tålmodigt på att Sonja ska lämna sin matskål så att han kan ta resterna. Det fina i kråksången är, att så länge han står där så lämnar inte Sonja maten. Hon är rätt slank och hon behöver sitt käk.
På onsdag kväll ska Yrsa hålla föredrag om tonårshunden i Staffanstorp. Det ska jag försöka gå på. Sonja är en sann slyngel. Idag har hon konsumerat (ytterligare) en blyertspenna och en flaska näsdroppar (inte innehållet tackolov). En toarulle stod på husses nattygsbord och den la hon också beslag på. Hennes människor blev rejält förkylda under semestern. Dessutom har båda hundarna skällt ut ett par hästar som stod och betade i godan ro utanför grinden. Dom står där varje dag men plötsligt tyckte hundarna att hästarna var oerhört provocerande.
Hade nästan glömt hur Sonja är när hon är frisk och får röra sig fritt... Men hellre detta än sjuk hund! Man får bara vara lite mera alert själv. Slut med läsandet av bok på soffan.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar